Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Karl af Geijerstam: Motståndet mot Preemraff är symbolpolitik

Världens kolgruvor finns kvar även om Preemraff får nej.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Vinden ven kyligt över Oscars och Rosvikstorg när Mark- och miljööverdomstolen inledde förhandlingarna om miljötillståndet för Preemraff på tisdagsmorgonen.

Vid ingången till Oscars hade demonstranterna samlat sig. Det var inte en skara på tusentals som arrangörerna kanske hade hoppats på. Men det var nog några hundra som rörde sig kring Oscars och Rosviks torg.

Domstolsprocessen kring en miljöprövning av det här slaget är sällan särskilt spännande. Det går inte att jämföra med ett brottmål där det finns en inbyggd dramaturgi mellan brottsoffer, anklagade, åklagare och försvarare. Oftast är det en lång och tråkig genomgång av en rad tekniska frågeställningar.

Men den här processen är annorlunda. Den svenska miljörörelsen vill stoppa Preemraff från att öka koldioxidutsläppen. "Detta är en symbolisk strid i vår tid.", säger Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl. Och det är ju detta som är problemet. Ja, utbyggnaden ökar koldioxidutsläppen. Men ett nej innebär i praktiken inte en skillnad för koldioxidutsläppen i ett globalt perspektiv. Kolgruvorna finns fortfarande kvar, i Australien. i Östeuropa och Kina. Det finns andra raffinaderier över hela världen som kan tänkas raffinera oljan.

Men Preem investerar också i biodrivmedel och koldioxidlagring. Det är inte tekniker som på något sätt är färdigutvecklade och inte ensamma klarar av att lösa klimatfrågan. Men det är viktiga steg på vägen.

Egentligen finns det inte i Sverige några stora åsiktsskillnader om klimatfrågans allvar och vad målet är. Men när det gäller metoder och vägval är skillnaden stor mellan radikaler och reformister. Och det är onekligen radikalt att kräva stopp för alla investeringar i fossil infrastruktur. Men samtidigt är det oklokt. Det rullar fortfarande miljoner med fordon med förbränningsmotorer över hela världen. Att låta de rulla tills den tekniska livslängden tar slut är faktiskt också ett klokt sätt att ta vara på resurser. Det går inte att skrota alla på en gång och köpa elbilar. Kan då en större andel av fordonsflottan drivas med biodrivmedel är detta inte oproblematiskt (vi måste äta och bygga hus också) men ett steg mot att fasa ut fossilbränslena.

På Rosvikstorg predikades den radikala vägen: fossilindustrin måste "stoppas". Tonläget var ofta högt och känslosamt. Det var inte bara det faktum att proggbandet Nynningen spelade som ekade 70-tal. Även barnprogrammet Ville, Valle och Viktor hyllades från scenen.

Trots det höga tonläget i retoriken var det en mycket lugn stämning i Lysekil. Det fanns inga tendenser till våldsamheter. Polisen hade tydlig närvaro med bland annat fyra polishästar och dialogpoliser. Både demonstranter och polisen ska ha all heder av på det sätt som det hela genomfördes.

Domstolen fortsätter att sammanträda hela veckan – men när Preem och Lysekil får besked om framtiden, ja det lär dröja.