Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

President Donald Trump speaks during a news conference before departing the NATO Summit in Brussels, Belgium, Thursday, July 12, 2018. (AP Photo/Pablo Martinez Monsivais) Bild: Pablo Martinez Monsivais

Joakim Rönnbäck: Natos kris är också Sverige

Joakim Rönnbäck: Natos toppmöte i veckan som gick avslöjande en spricka mellan Trumps USA och de europeiska medlemsländerna.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Natoledarna har mötts i Bryssel. Som väntat fördjupade mötet den förtroendekris försvarsalliansen ställts inför efter USA:s president Donald Trumps tillträde. Trump ägnade mötet åt att kräva att övriga medlemsländer ska öka sina försvarskostnader. Respekteras inte USA:s krav kan amerikanska soldater dras tillbaka från Europa.

Intressekonflikten känns igen från förr. Det är naturligt att amerikanska väljare har synpunkter på att deras militär tar ett stort ansvar för Europas försvar. 2004 meddelade exempelvis George W Bush en minskning av den amerikanska truppnärvaron i Tyskland. Donald Trumps högljudda förhandlingsmetoder är däremot ett uttryck för en ny amerikansk utrikespolitik – en politik som hotar att kullkasta grunden för sju decenniers säkerhetspolitik i Europa.

Amerikanska presidenter från Truman till Obama har nämligen alla värnat idén bakom Natosamarbetet. De har använt USA:s starka ställning i alliansen till att föregå med gott exempel och visa ledarskap under svåra prövningar. Den nuvarande amerikanske presidenten uttrycker däremot en annan syn. Brysselmötet blev ännu ett tillfälle att visa upp Trump som en hård förhandlare för den amerikanska allmänheten. Denna kortsiktiga vinst kommer på bekostnad av trovärdigheten för kärnan i samarbetet. Trump har gång efter gång uttryckt sig svävande om samarbetet samt om han kommer att hedra alliansens åtaganden i ett skarpt läge.

Donald Trump ser i stället internationell politik som ett nollsummespel. USA kan i kraft av sin storlek sluta lönsamma bilaterala avtal med de flesta länder om alltifrån handel till säkerhet. Han kritiserar därför återkommande organisationer som Nato, WTO, FN och Nafta. Problemet med detta är att den internationella politiken kan tappa de många fördelarna med stabila och brett respekterade institutioner.

Nyligen rapporterade Washington Post om ett samtal mellan Donald Trump och Stefan Löfven. (Washington Post 26/6) Efter att den svenske statsministern beskrivit Sveriges val att stå utanför Nato och samarbeta när det är gynnsamt ska Trump ha svarat att USA bör överväga ett liknande upplägg. Trumpadministrationen har avfärdat citatet som ett skämt. Oavsett vilket är historien talande för hur USA under Trump slutat att betrakta byggandet av gemensam säkerhet med demokratiska marknadsekonomier som Frankrike, Tyskland, Norge och Portugal som ett överordnat mål. Detta måste Europa ta på allvar: Utan tryggheten från supermakten i västs grundmurade stöd måste dessa länder ta större ansvar på egen hand.

Natos kris är också Sveriges. Under hela försvarsalliansens existens har Sverige åkt snålskjuts på säkerheten den har garanterat i vårt närområde. Nu har Sverige inte råd att utgöra ett otillräckligt försvarat säkerhetsvakuum. Än deltar amerikanska förband i allt från Europas luftförsvar till att markera närvaro i Baltikum. Riskeras detta väntar en historiskt avgörande omprövning av säkerheten i närområdet.