Vård där det går. På akuten får personalen hugga in där de behövs. Vård i korridorerna är ingen ovanlighet då behandlingsrummen är upptagna.
Vård där det går. På akuten får personalen hugga in där de behövs. Vård i korridorerna är ingen ovanlighet då behandlingsrummen är upptagna.

Nog med bortförklaringar

Vad är det som krävs för att få politiker och sjukhusledning att lyssna på vårdpersonalen? Ett nödrop från 80 anställda på akuten är uppenbarligen inte tillräckligt.

ANNONS
|

Inför genomförande av vård 2010 var placeringen av akuten länge den mest brännbara frågan. Från att ha två akutsjukhus skulle NU-sjukvården endast ha ett. Vilket sjukhus som var bäst lämpat som akutsjukhus diskuterades i det oändliga. I denna debatt bakades det in andra frågeställningar, som var minst lika viktiga. Trots det viftades de undan.

En av dessa frågeställningar var hur politiker och NU-sjukvårdens ledning hade tänkt på var de akut sjuka patienterna skulle få hjälp, då akutens kapacitet enligt planerna i stort sett skulle halveras.

Det fanns visserligen planer, som att primärvården skulle ta över en stor del av patienterna, men när dessa planer presenterades visade det sig att primärvårdens ledning var helt ovetande om dem.

ANNONS

Det är därför föga förvånande att det ännu inte blivit något större patientflöde från akuten – vare sig till primärvården eller någon annanstans.

Akutverksamheten på Näl och då i synnerhet på medicinsidan är därmed ordentligt underdimensionerad. Sedan flytten har vittnesmålen – både från patienter och personal – om en ohållbar situation varit otaliga. Det har inte bara handlat om långa väntetider för de patienter, som strikt taget inte är tillräckligt sjuka för akuten. Svårt sjuka patienter har blivit liggande i upp till ett dygn innan de har fått eller slussats vidare till behandling. Lika länge har det ofta tagit för att få en plats på en vårdavdelning.

Men från politiskt håll har det varit märkbart tyst, trots att det knappast är svårt att sätta fingret på problemen och göra något åt dem. I torsdagens Bohusläningen kallar vice ordföranden för regionens hälso- och sjukvårdsutskott, Martin Andréasson (M), det som sagts kring akuten för ett svenskt mästerskap i bortförklaringar.

Det är en bra beskrivning på de politiska turerna kring akuten. Men det är turer som Andréasson själv är en del av. Det blir ytterligare en bortförklaring, när han och hälso- och sjukvårdsutskottets ordförande Jonas Andersson (FP) lägger hela skulden för den uppkomna situationen på NU-styrelsen, dess ordförande Britt-Marie Andrén Karlsson och på NU-sjukvårdens ledning. Deras ansvar ska visserligen inte på något sätt förminskas, men det frikänner samtidigt inte Andersson och Andréasson från sitt ansvar.

ANNONS

De har själva en skyldighet att gripa in och styra upp styrelsen och ledningen, om de märker att situationen är ohållbar.

Men de har de inte gjort. Istället levererar Jonas Andersson en ny radda bortförklaringar och meddelar att situationen på Näl inte är allarmerande sämre än på andra ställen.

Det kanske är sant, men förklaringen att man är lika dåliga som alla andra är inte godtagbar. När 80 anställda på akutmottagningen ropar på hjälp, när de säger att patientsäkerheten är hotad och arbetssituationen är ohållbar måste något göras.

Någon gång måste ansvarig ledning och sjukvårdspolitikerna börja lyssna på personalen, inse allvaret i det de säger, slopa bortförklaringarna och agera för en bättre och säkrare sjukvård.

ANNONS