Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nu är det dags för C och L att hårdförhandla

Sofia Nerbrand: S kommer att säga att det var de ”onda” liberalernas fel att de tvingas sänka skatter och trösklarna på arbetsmarknaden.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Socialdemokraterna kommer att regera vidare. Det är mitt stalltips. Varför? Därför att S är ett utpräglat maktparti, som har lång erfarenhet av att behålla den. Mindre partier som försökt samregera har malts sönder av det stora partiet, nu senast Miljöpartiet.

Varför skulle Liberalerna och Centerpartiet riskera något sådant? Dessutom har de båda liberala partierna investerat 14 år i alliansen som bildades för att bryta S:s makthegemoni.

L och C ligger också till höger om socialdemokratiska hjärtefrågor: arbetsrätt, skatter, valfrihet. Men listigt nog öppnade Stefan Löfven något för att diskutera arbetsrätten när han på måndagen fick i uppdrag av talmannen att försöka bilda en ny regering.

Samtidigt säger sig L och C önska sig en blocköverskridande lösning i Sverige. Men kommer de att gå över blockgränsen och vara de som formellt knäcker alliansen? Nej. Titta på Malmö där Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) på måndagen röstades fram till posten som kommunstyrelsens ordförande i fyra år till – trots att de rödgröna förlorat mandat och nu är mindre än alliansen och SD i fullmäktige och kommer att få svårt att få igenom sin budget. Det är samma situation som i riksdagen.

Förra mandatperioden styrde S tillsammans med MP, men nu blev det ett rent S-styre efter att de långa förhandlingarna med C, L och MP strandade.

Moderaten Torbjörn Tegnhammar var beredd att styra staden i ensamt majestät och ställde upp som motkandidat – och M och SD röstade för honom som KSO. C och L lade ner sina röster, efter att de i helgen deklarerat att de inte kunde stödja sin alliansvän, eftersom hans kommunstyrelseordförandeskap och politik just skulle vila på SD:s mandat.

När valresultatet blir som i riket och i Malmö så blir C och L kungamakare.

Även om de vill ha Ulf Kristersson som statsminister så går det inte om SD får inflytande. Men de har också lovat både sig själva och sina väljare att socialdemokratin inte längre ska få styra. Den enklaste utvägen blir att just lägga ner rösterna. Och S tar hem spelet. Igen.

Det är synd att liberaler lämnar walk over när det kommer till att få ett stort politiskt inflytande. Egentligen har L och C ett guldläge att hårdförhandla fram en politik som man aldrig trott att socialdemokrater skulle gå med på.

S kommer att säga att det var de ”onda” liberalernas fel att de tvingas sänka skatter och trösklarna på arbetsmarknaden. Men partiet får behålla makten, och ytterst är det det viktigaste för en socialdemokrat.

S har emellertid notoriskt dåligt rykte som bundsförvant. Tondövhet snarare än lyhördhet är de andra partiernas erfarenheten – trots att både Löfven och Stjernfeldt Jammeh sjunger vackert om samarbete. S skulle behövas drillas i ödmjukhet.

Just nu uppfattas det som att C och L är trängda i mitten. Alliansvänner till höger är mäkta upprörda över att de inte är beredda att rösta för en M-KD–regering och Stefan Löfven har ett intresse av att splittra alliansen. Men mittenpartierna kan och bör utnyttja sin styrkeposition och förhandla fram en så liberal politik som möjligt, givet det parlamentariska läge som väljarna givit.