Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Evigt liv. Ända sedan Ronald Reagan var president har socialdemokrater dödförklarat nyliberalismen. Bild: Dennis Cook

Joakim Broman: Nu är nyliberalismen död igen

En stark stat behöver inte vara stor

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Coronakrisen visar att Socialdemokraterna haft rätt hela tiden, deklarerar socialdemokratiska riksdagsledamoten Magnus Manhammar i Expressen (23/3). I Dagens Nyheter (23/3) skriver företrädare för S-föreningen Reformisterna att nyliberalismens möte med verkligheten inte visade sig bestå provet. Och när det nya numret av socialdemokratiska idétidskriften Tiden kom ut häromdagen (23/3) lät chefredaktören Payam Moula meddela att det sker samtidigt som “vi ser de nyliberala idéerna gå i graven”.

Frågan är bara hur allvarligt man ska se på nyliberalismens senaste dödsfall. Ideologin verkar nämligen inte ha tagit särskilt allvarlig skada av att deklareras död i samband med Ronald Reagans död, finanskrisen 2008, knattefotbollsdebatten 1985, Moderaternas idéprogram 1982 och 1999, Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet, Carema-skandalen eller upprättandet av januariöverenskommelsen.

Reformisterna skriver om hur “åtstramningarna” i en “hårt slimmad” sjukvård måste upphöra, men glömmer av någon anledning bort att nämna hur kostnaderna för den svenska vården ökat med runt 100 miljarder på bara några år. Och att det privata sjukhus som man vill förstatliga – Capioägda S:t Göran i Stockholm – i januari utsågs till Sveriges bästa mindre sjukhus (Dagens Medicin 22/1).

Sådana små missar har möjligen passerat tidigare. Det är bara ett par år sedan Reformisternas Daniel Suhonen deklarerade att amerikanska socialisten Bernie Sanders var framtiden och att det var tid för en svensk Jeremy Corbyn (Expressen 15/6 -17). Ändå är det, efter att Sanders förlorat mot Joe Biden och Corbyn blivit pulveriserad i det brittiska valet, nyliberalismens möte med verkligheten som inte visade sig bestå provet.

En titt i spegeln vore klädsam. Risken är förstås att man, som Magnus Manhammar, bara får bekräftelse på att man haft rätt hela tiden. Enligt honom visar coronakrisen på behovet av en stark stat, det vill säga det Socialdemokraterna alltid förespråkat. Högern, som vanligtvis “argumenterar reflexmässigt för en svag stat” har nu kommit till insikt och “flera gånger poängterat hur viktigt det är att staten tar ett samlat grepp och ansvar”. Motfrågan, ställd av Timbros Emanuel Örtengren i en replik till Reformisterna (DN 23/3), är på vilket sätt den S-märkta familjeveckan – kostnad cirka 50 miljarder kronor – bidrar till bättre krisberedskap.

Med lite god fantasi kan man kanske föreställa sig en stat som är stark trots att den inte är enormt stor. Fast det låter lite nyliberalt, och nyliberalismen kan väl knappast vara stark nu när den är död igen.

Länkar

Manhammar: https://www.expressen.se/debatt/coronakrisen-visar-att-s-haft-ratt-hela-tiden/

Moula: https://twitter.com/PayamMoula/status/1242110969435901952

Reformisterna: https://www.dn.se/debatt/lat-inte-de-valbestallda-kopa-sig-fore-i-coronakrisens-koer/

Nyliberalismens dödsfall:

https://www.svensktidskrift.se/arkiv100/1999/35%20Johan%20Norberg%3B%20Nyliberalismen%20%C3%A4r%20d%C3%B6d%2C%20leve%20nyliberalismen.pdf

https://www.dalademokraten.se/artikel/glom-inte-att-fira-nyliberalismens-dod

https://www.allehanda.se/artikel/nyliberalismen-ar-dod-leve-liberalismen

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/Onj3BE/hej-da-nyliberalismen

Suhonen om Corbyn: https://www.expressen.se/kultur/tiden-ar-inne-for-en-svensk-corbyn/

S:t Göran: https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2020/01/22/dagliga-forbattringar-gav-st-goran-guld/