Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson (M) presenterar parites höstbudget under en pressträff i riksdagens pressrum. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Svend Dahl: Nu kan Moderaterna lägga kraft på att formulera en alternativ politik

Svend Dahl: Moderaterna måste värna sin position som den självklara ledaren för oppositionen.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

När Moderaterna på torsdagen (17/10) samlas till partistämma i Västerås märks för första gången på länge ett lugn i partiorganisationen. Många moderater beskriver det som att man efter flera turbulenta år äntligen hittat tillbaka till vad det innebär att vara moderater.

Framgångarna i Europaparlamentsvalet, där M drev en, jämfört med flera andra partier, lågmäld och sakpolitisk kampanj med inriktning på hur gränsöverskridande brottslighet kan bekämpas, har bidragit till känslan av att man hamnat rätt. Man behöver inte längre göra upp med Reinfeldtåren eller vara bittra över den förlorade Alliansen. I stället har partiet kunnat lägga kraft på att formulera det moderata alternativet till januaripartiernas regering. Två faktorer talar här till Moderaternas fördel.

För det första finns i Sverige idag en utbredd känsla av att politiken gjort, och fortsätter att göra, fel prioriteringar. Det understryks inte minst av januariöverenskommelsens fokus på att tillgodose stödpartiernas hjärtefrågor, snarare än att försöka hitta ett gemensamt sätt att möta stora samhällsproblem. Moderaternas budgetmotion, som presenterades häromveckan, utgör med sin betoning på att bekämpa otrygghet och motverka bidragsberoende en tydlig kontrast till detta. I budskapet om att “återupprätta samhällskontraktet” finns potentialen att formulera en enkel och övergripande idé kring politikens inriktning, som på samma sätt som Fredrik Reinfeldts arbetslinje knyter an till breda folkliga opinioner.

Bakom detta finns även en tilltagande medvetenhet om prioriteringarnas betydelse. Det har inte minst blivit tydligt i samband med det moderata förslaget om att slopa enprocentsmålet i biståndet. Visst hördes protester från biståndsorganisationerna, men överlag möttes utspelet av en förståelse för att även bistånd måste vägas mot andra utgiftsposter. Samhällsdebatten har kort sagt blivit betydligt mer moderat.

För det andra ligger den moderata politiken nära den inriktning det finns majoritet för i riksdagen. Såväl Centerpartiet och Liberalerna som Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ligger i avgörande frågor nära Moderaterna. Det är ett faktum som börjat skaka om januarisamarbetet, i och med att L valde att lämna regeringens samtal om gängkriminaliteten för att istället söka andra riksdagsmajoriteter för sin politik.

Samtidigt måste M värna sin position som den självklara ledaren för oppositionen. Det blir än viktigare i en tid när SD når över 20 procent i många opinionsmätningar.

Därför måste Moderaterna vara tydliga med att man alltid är beredda att försöka bilda regering utifrån de förutsättningar som finns i riksdagen. De flesta moderater är med rätta obekväma inför påståenden om att det skulle leda till en “konservativ regering”, och vet att den typen av retorik från politiska motståndare skrämmer bort väljare som borde ha en naturlig hemvist i ett brett borgerligt parti. Men framförallt vet de att liberalism och konservatism alltid har förenats i deras parti. Moderaterna bör ta fasta på det senare och göra klart att det man strävar efter är just en moderatledd regering.

Länkar:

Moderaternas budgetmotion

Om slopat enprocentsmål