Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Malin Lernfelt: Nu måste barns rättigheter mot de biologiska föräldrarna stärkas

Malin Lernfelt: Låt flickan i Norrköping bli det sista barnet som "jobbas hem" mot bättre vetande.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

I domen från Kammarrätten hösten 2018 kan man läsa att ”uppbrottet från familjehemmet innebär en stor påfrestning för flickan men ska i sig inte vägas in i bedömningen om vårdens upphörande”. Barnet, som på grund av föräldrarnas missbruk, psykiska ohälsa och kriminalitet omhändertogs redan på BB, hade tillbringat 2,5 år i en familj som hon uppfattade som sin. Under 2019 flyttades flickan successivt åter till de biologiska föräldrarna, människor hon inte kände och som enligt samma dom fortfarande hade problem.

Torsdagen den 30 januari hittades flickan död i de biologiska föräldrarnas lägenhet i Norrköping. Sverige har därmed fått ytterligare ett fall där barn fallit offer för ett system som sätter vuxna före barns behov av anknytning och trygghet.

Det är stor skam att detta tillåts ske om och om igen. Det har nu gått nästan exakt tio år sedan det som kom att kallas Markfallet rullades upp. I Markfallet rycktes – precis som den nu döda flickan – två syskon som omhändertagits som spädbarn ifrån sin familj för att återföras till olämpliga föräldrar de inte kände. Med tiden blev kritiken hård och efter många turer konstaterade Borås tingsrätt att både tjänstemän och politiker agerat felaktigt. Men skadan var redan skedd.

En god sak som Markfallet förde med sig var dock en ökad medvetenhet om att barn i rättssystemet behandlas som om de vore ägodelar och inte människor med egna känslor, behov och relationer. Följden av debatten blev också att ”Utredningen om tvångsvård av barn och unga”, som den borgerliga regeringen tillsatte 2012, två år senare fick ett tilläggsdirektiv med syftet att hitta vägar att stärka rättigheterna för barn som placerats under de första levnadsåren. Utredningen blev klar 2015, men då hade en rödgrön regering tillträtt och av förslaget om ny lagstiftning blev ingenting.

I dag pågår en ny utredning, ”Framtidens socialtjänst” som ska slutredovisas i juni. I direktiven trycker man än en gång på barnrättsperspektivet. Att politiken efter nästan 10 år fortsätter att utreda istället för att agera har kostat både förstörda barndomar och människoliv. Hur kan det vara så svårt att slå fast att det aldrig, oavsett DNA, kan vara i barns intresse att slitas bort från en trygg familj som de är anknutna till? Skrivningarna i Socialtjänstlagen om att målet alltid är att barn ska ”arbetas hem”, oavsett hur lång tid som går, måste bort.

I dag är rutinen att socialtjänsten tre år efter att ett barn omhändertagits lyfter frågan om vårdnadsöverflyttning från biologiska föräldrar till familjehem. Det är lång tid, och innebär inte att de biologiska föräldrarnas makt över barnen bryts. När det gäller barn som omhändertagits före tre års ålder borde man gå betydligt längre. Efter två år bör familjehemmet få frågan om adoption och de biologiska föräldrarna förlora sina rättigheter. Barn har rätt att höra hemma någonstans och ska inte behöva växa upp i limbo med ständig rädsla för att förlora hela sin värld. Det räcker nu. Låt flickan i Norrköping bli det sista barnet som "jobbas hem" mot bättre vetande.