Litet barn leker med gosedjur i en säng.
Sveriges tillsyn av internationella adoptioner har brustit i flera decennier. Bild: Kha Ruxury / Pexels.com

Oetiska adoptioner tillhör inte bara det förflutna

Larm om oegentligheter har inte slutat ljuda, och utredningens slutsatser bör staka ut en väg framåt.

ANNONS

En samlad opposition röstade i mitten av juni för att utreda de internationella adoptionerna till Sverige. Socialminister Lena Hallengren (S) hade tidigare öppnat för en mer begränsad utredning av förmedlingen, efter att Dagens Nyheter i en serie granskningar uppmärksammat brott och tveksamheter relaterade till internationella adoptioner.

Mödrar som lämnar ifrån sig sina barn i tron att det bara är tillfälligt. Barn som gått vilse som adopterats bort utan att man först sökt efter familjen. Adoptionspapper som visar sig vara ihopljugna och i vissa fall gör de biologiska föräldrarna omöjliga att finna. Skrämmande uppgifter som enligt DN har varit kända länge, men ignorerats. Som 1997, då den dåvarande regeringen avstod från att utreda uppgifter om barnhandel närmare.

ANNONS

I en intervju med DN har Hallengren (22/6) pekat ut Kina och Chile som självklara länder för en utredning att fokusera på, men utesluter inte att det kan bli fler.

LÄS MER:Efter avslöjandet – nu ska adoptioner utredas

Som det land som Sverige adopterat flest barn ifrån, borde även Sydkorea vara självskrivet. Sedan adoptionerna till Sverige kom igång på 1950-talet, har Sydkorea gått från att vara ett av världens fattigaste länder till ett av de rikaste, men adoptionerna har fortsatt. Abort är starkt tabubelagt, och blev lagligt först 2020, vilket tillsammans med strikta normer kring utomäktenskapligt sex skapar en situation där adoption blir det enda alternativet för många kvinnor.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) valde i november i fjol att förnya sitt godkännande av adoptioner från Sydkorea. Att rådgivning till ogifta mödrar främst erbjuds av adoptionsbyråerna, som har ett intresse att säkra barn att adoptera bort, lyftes som problematiskt – men avfärdades då det främst ansågs vara ett förlegat problem.

LÄS MER:Riksdagen: Utred internationella adoptioner

Vad flera kvinnor som DN har pratat med (21/6) vittnar om påminner dock mer om ett säljsamtal än objektiv rådgivning. Samtalen är korta, med ingående frågor om det ofödda barnet och föräldrarnas hälsa och utbildning – information som avgör hur lätt barnet är att adoptera bort. Hur myndighetens tillsyn har missat detta är svårt att förstå.

ANNONS

Lena Hallengren förordade att utredningen skulle se över hur adoptionsförmedlingen gick till mellan 1960- och 90-talet; Socialutskottet ville ha en översyn som sträcker sig fram till nutid. Det var välkommet att det senare fick gehör av riksdagen. Historiska frågetecken behöver rätas ut, men larm om oegentligheter har inte slutat ljuda, och utredningens slutsatser bör staka ut en väg framåt. Oaktat vilken regering vi får behöver den ta ansvar för att säkra såväl adoptivbarnens som de biologiska föräldrarnas rättigheter.

LÄS MER:Tjänstemän har larmat om adoptioner

ANNONS