Den svenska skolan är vårt samhälles fundamentet. Att barn och unga undervisas av kunniga engagerade lärare enligt en läroplan med kunskapsfokus är den bästa – kanske enda – riktigt bra möjlighet vi har att rusta landet för framtiden. Det är därför det är så oroande att upprepade rapporter på senare år visat att skolresultaten sjunker. De som växer upp på den här sidan millennieskiftet är betydligt sämre än föregående generationer både på att läsa, skriva och räkna. Många som påbörjar högre utbildning saknar en grundläggande faktabaserad kunskapsbas. Situationen har varit – är – mycket allvarlig.
När så de PISA-resultat som presenterades strax innan årsskiftet tydde på att något hänt, att resultaten vänt uppåt var det för många, inte minst utbildningsminister Anna Ekström (S), en ”glädjens dag”. Ekström påtalade då att ”den svenska skolan står stark”.
Det var inte sant. Häromdagen publicerade Expressen en granskning av de svenska resultaten, hur de kommit till och utvärderats. Den visar att Sverige inte följt OECD:s regelverk. Bland annat har man medvetet valt bort en stor grupp utrikesfödda elever som riskerat att prestera sämre än genomsnittet och därmed dra ned resultatet. Sverige har den högsta exkluderingsgraden i hela världen. I en intervju (2/6) säger professor Magnus Henrekson vid Institutet för Näringslivsforskning att ”det här är oerhört allvarligt eftersom PISA-resultaten kommit att användas som ett mått både på hur den svenska skolan står sig i jämförelse med andra länder och hur den utvecklas över tid”.
Om Sverige följt reglerna skulle de svenska skolresultaten inte varit bättre än vid tidigare mätningar, utan tvärtom sämre.
Efter att utbildningsminister Anna Ekström (S) tagit del av Expressens genomlysning meddelade hon på den 3 juni att hon begärt att OECD återigen granskar Sveriges resultat och urvalsmetod. Det är utmärkt.
Men faktum kvarstår. Vi har inte bara en skola som under lång tid (av olika skäl) befunnit sig i en ständigt pågående degenerering. Vi har också skolhuvudmän som inte förstår hur allvarligt det är att sticka huvudet i sanden och friserar undersökningar så att resultaten blir ”rätt”. Vilket är som att kissa i sängen. Det kanske känns skönt för stunden. Men en dag skall de som går i skolan nu bära det här samhället. Och om vi inte ser till att de får den utbildning de behöver för att göra det på bästa sätt blir det vad det lider inte särskilt skönt för någon.
