Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Kritiserat fiske. Dansk fiskebåt med trål och trålbord i Skagens hamn.

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Orimligt med totalförbud mot bottentrålning

Vi måste ha en nyanserad debatt om bottentrålningens vara eller inte vara.

Bottentrålningen är en katastrof för havsmiljön och måste förbjudas, säger Naturskyddsföreningen. Bottentrålningen gör ingen skada på bottnarna, säger biologen Hans Hallbäck.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Läs också: "Bottentrål förstör ej bottnar"

Vilka ska man tro på? Det är sällan som parterna i en miljökonflikt är så oense om faktaförhållanden som när det gäller bottentrålningen i Västerhavet. När det gäller skogsbruk är det enklare att konstatera fakta. Ett kalhygge är ett kalhygge. Om detta kan inte skogsbrukare och naturvänner vara oense. Däremot kan man värdera skadan av ett kalhygge högst olika. Men när det gäller bottentrålningen är parterna så långt ifrån varandra man kan vara i själva verklighetsbeskrivningen. Kanske beror det på att det är olika verkligheter som beskrivs.

Läs också: Sjöugglan viktig start för havsforskningen

Läser man Naturskyddsföreningens rapport så är argumenten mot bottentrålning övertygande. Trålborden river upp botten, virvlar upp partiklar och gifter. Återkommande trålningar förändrar bottenkaraktären och den biologiska mångfalden minskar.

Läs också: Naturskyddsföreningen om kritiken

Men det innebär inte att bottnarna är helt döda, utan att trålningen missgynnar, respektive gynnar vissa arter. Naturskyddsföreningen konstaterar att just räkan är en art som gynnas på de trålade bottnarna. Om man har fångst av räka som bedömningsgrund för hur havet mår, så är bottentrålningen inte något problem. Men sjöpennor, anemoner och musslor råkar illa ut.

Läs också: Bottentrålarna förstör Kosterhavet

Rapporten har dock en avgörande svaghet. Den saknar helt en ekonomisk analys av vad ett trålningsförbud innebär för fiskare och konsumenter. Faktum är att ett trålningsförbud i dag skulle vara slutet för allt räkfiske och småskaligt fiske i Bohuslän. Det finns inga andra tekniska alternativ som är ekonomiskt rimliga.

Läs också: Vill förbjuda trålning

Bloggaren och fiskeexperten Anders Svensson påpekar att effekterna av bottentrålning varierar väldigt mycket beroende på teknisk utformning av trålen, båtarnas storlek och bottentyp (fiske.zaramis.se: Det här med bottentrålning, Bottentrålars skadeverkningar, Om varför bottentrålningen inte kan förbjudas). Och här kanske nyckeln finns till de olika verklighetsbeskrivningarna. Det finns områden som skadas mycket av bottentrålning, men andra områden skadas inte alls. Och det är ju detta som Hans Hallbäck påpekar: att längs västkusten har han sett en mycket liten påverkan på bottenfaunan. Det motsäger inte att bottentrålningen kan ha stora negativa effekter på andra håll. Glädjande nog pågår utveckling av så kallade flygande trålbord och andra utformningar av trålarna som gör att påverkan på botten minskar.

I fiskepolitiken måste man göra samma avvägningar som inom jordbruket och skogsbruket. Man måste arbeta för att bruket av naturresurserna ska vara så skonsamt som möjligt, samtidigt som det är rimligt att människor kan leva av att bruka våra gemensamma resurser på ett hållbart sätt. Restriktioner när det gäller bottentrålningen som metod är rimligt, men totalförbud i Västerhavet är inte det.