Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 FILE - In this Jan. 23, 2021, file photo, a woman holds a banner with portraits of Russian President Vladimir Putin and reads
Protester. I såväl Ryssland som Sverige demonstrerar folk till stöd för ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj. Bild: Pavel Golovkin

Linnea Hylén: Pandemilagen ska stoppa smittan - inte Putinkritikerna

Det finns något djupt tragiskt i att svensk polis tvingades skingra den ryska diasporans frihetsrop utanför den ryska ambassaden.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Lördagens regimprotester spred sig som en löpeld i Ryssland, trots den bitande iskylan på ungefär femtio minusgrader i Sibirien. Tiotusentals ryssar från Sankt Petersburg till Vladivostok, tog sig ut på gatorna för att protestera mot gripandet av oppositionsledaren Aleksej Navalnyj. De omfattande protesterna anordnades i ungefär hundra städer och fler än 3500 demonstranter greps av den ryska polisen under lördagen (TT, 24/1).

LÄS MER: Ryskt försvar av bryska tillslag

Missnöjet är påtagligt och hanteringen av Navalnyj har onekligen rört upp känslor mot Kreml. Demonstranternas plakat var fyllda med slagord som riktade skarp kritik mot styret och mer specifikt mot ”tjuven” president Vladimir Putin. Protesterna mot Kremls förtryck nådde även Sverige då en mindre manifestation anordnades i Stockholm under lördagen. Drygt 80 personer, främst rysk diaspora, manifesterade med plakat utanför den ryska ambassaden på Kungsholmen.

Frihetsropen och viljan att visa solidaritet med den fängslande oppositionsledaren fick emellertid ett abrupt slut när svensk polis skingrade de fredliga demonstranterna (SVT, 23/1). Anledningen till att svensk polis upplöste den fredliga och lugna protesten berodde inte på att Sverige är en diktatur, utan på grund av att manifestationen ansågs vara en allmän sammankomst på fler än åtta personer. Enligt den nyligen införda pandemilagen får maximalt åtta personer samlas, vilket omöjliggör för större offentliga sammankomster likt denna.

Demonstrationsfriheten är en av de viktigaste friheterna vi har i en demokrati. Rätten att protestera och visa sitt missnöje är en grundsten i vårt politiska system. Pandemin har ställt historiskt inskränkande krav på vårt sätt att umgås och dessa begränsningar har formaliserats i regeringens nyligen införda pandemilag. I lagrådsremissen underströk regeringen att sammankomster dock inte ska kunna begränsas mer än vad som är ”nödvändigt och proportionerligt” i relation till risken för smittspridning.

Frågan om proportionalitet bör prövas flitigt, särskilt då syftet med lagen är att minska smittspridningen och inte begränsa våra fri- och rättigheter i onödan. Det är med anledning av helgens manifestation tid för fler att börja ifrågasätta pandemilagens breda mandat jämte den faktiska risken att sprida covid-19. Demonstrationsfriheten är bland det sista som bör inskränkas, särskilt då distans ofta kan upprätthållas på stora ytor och de flesta manifestationer faktiskt anordnas utomhus. Maxtaket på åtta personer är en i sammanhanget hård gräns satt i relation till den faktiska smittorisken.

Man brukar säga att vägen till helvetet är kantad med goda föresatser. Samma principiella risker finns givetvis inbäddade i alltför breda och trubbiga pandemibestämmelser. Det finns något djupt tragiskt i att svensk polis tvingades skingra den ryska diasporans frihetsrop utanför den ryska ambassaden. Pandemi eller inte – en bättre present kunde troligen inte ambassaden ha önskat sig under samma dag som hela Ryssland reste sig mot regimen.