“Om inget görs kommer det år 2050 finnas mer plast i haven än det finns fisk.” Uttalandet kom i våras från Frans Timmermans, EU-kommissionär med ansvar för hållbar utveckling, och citerades flera gånger på det seminarium om plastens miljöpåverkan som Europaparlamentet höll i Stockholm på fredagen (7/9).
Plasten är helt enkelt ett gigantiskt miljöproblem. 80 procent av nedskräpningen till havs består av plast, som antingen samlas i skräpberg eller bryts ner till mikroplaster som påverkar både det marina livet, och våra egna livsmedel. Den plast som inte hamnar i haven eller i andra delar av naturen bränns i allt för stor utsträckning upp, eller hamnar på soptippar runt om i Europa.
Att allt detta orsakar stora skador på miljön råder stor enighet kring. Det innebär tyvärr inte att problemen är enkla att lösa. Dels ska man komma ihåg att plast används i så stor utsträckning för att det är ett material med egenskaper som är svåra att ersätta. Plasten förlänger hållbarheten på vår mat och gör sjukvården betydligt mer hygienisk. Även om det också finns en del onödig plast skulle en minskad plastkonsumtion inom många områden ge problem i en annan ände av ekonomin eller samhället – exempelvis ökad klimatpåverkan.
Plasttillverkarna, på seminariet representerade av Lena Lundberg från IKEM, innovations- och kemiindustrierna, pratar gärna om ökad återvinning och det nu så populära begreppet cirkulär ekonomi. Men som Christofer Fjellner, EU-parlamentariker (M), påpekade, kommer vissa typer plastprodukter aldrig att återvinnas till 100 procent. Lösningen måste vara att göra vissa engångsprodukter nedbrytbara, medan andra bör utvecklas för att bli mer hållbara men lättare att återvinna.
Det är också ambitionen med den plaststrategi som EU-kommissionen lanserade i våras, där man bland annat föreslog åtgärder för ökad lönsamhet av plaståtervinning, och förbud eller reglering av de tio plastprodukter som är vanligast förekommande i haven, exempelvis bomullstops, sugrör, bestick, tallrikar och glas.
Det kommer varken att få bort plastbergen från haven eller lösa plastfrågan i ett längre perspektiv, främst eftersom det egentligen rör sig om flera frågor med olika lösningar. Men plaststrategin är en bra början – och ett bra exempel på hur goda miljöambitioner behöver institutioner som EU för att bli verklighet.
