Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

en avspärrning och en polisbil
Otryggt. Larmen om missförhållanden och sexuella trakasserier inom polisen är oroväckande. Bild: Johan Nilsson/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Polisen behöver säkra tryggheten i de egna leden

Vem vill jobba i en yrkeskår där man känner sig otrygg?

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

“Rättvisa har alltid varit väldigt viktigt för mig” säger Anna Lundgren i Kalla Fakta (8/2). Det fick henne att välja en karriär inom polisen.

Men efter att ha riktat kritik mot några kollegors agerande på en julfest – då en manlig kollega drog skämt om metoo-rörelsen och några kvinnliga kollegor dansade i högklackat och korta kjolar – har hon valt att lämna poliskåren.

I en undersökning av Polisförbundet från november 2020 svarade 12 procent av förbundets medlemmar att sexuella trakasserier förekom på deras arbetsplats. Bland kvinnorna svarade 7 procent att de själva blivit utsatta för sexuella trakasserier de senaste tolv månaderna. Det är allvarliga siffror.

Allvarligare blir det av den tystnadskultur som tycks prägla polisen. Det kvinnorna i Kalla Fakta vittnar om är inte bara hur de utsatts för olustiga situationer, utan även hur de blivit utfrysta när de sedan ifrågasatt kollegornas beteende och hur cheferna inte gett kvinnorna något stöd. Bilden bekräftas av Polisförbundets undersökning, där 27 procent av de tillfrågade ansåg att det inte går att framföra kritik utan att det leder till negativa konsekvenser.

Olika polisiära verktyg används dessutom som repressalier mot den som sagt ifrån. Mot Anna Lundgren görs en orosanmälan om hennes barn. Sahar, som också vittnar i programmet, blev polisanmäld för flera brott – utan att det i anmälan specificerades när brotten skulle skett, eller vad anklagelserna faktiskt handlade om.

Att trakasserier sker inom den yrkeskår som ska upprätthålla lag och ordning i samhället är ett problem som riskerar att skada allmänhetens förtroende för polisen. Misstankar behöver utredas grundligt, och oacceptabla beteenden tydligt markeras mot.

För vem vill jobba i en yrkeskår där man känner sig otrygg? Där man riskerar att frysas ut om man rapporterar missförhållanden? Det är nog få som tycker att en sådan arbetsmiljö låter lockande.

Den rådande polisbristen gör att möjliga rekryteringar inte kan stötas bort. För att nå regeringens mål med 10 000 nya polisanställda till 2024, har man beräknat att runt 22 000 nya rekryteringar behövs för att kompensera för de som kommer gå i pension eller sluta av andra skäl.

Dessutom behöver trenden att många färdigutbildade poliser lämnar kåren vändas. Att locka fler föredettingar att återvända skulle också kunna bidra till att säkra den mankraft som krävs. Många poliser kommer behövas för att rå på gängbrottsligheten och säkra tryggheten.

Att vara polis är ett på många sätt krävande och riskfyllt yrke, och då krävs en god arbetsmiljö där man stöttar varandra. Redan under me too-hösten 2017 uppmärksammades trakasserier inom polisen under uppropet Nödvärn.

Dåvarande rikspolischefen Dan Eliasson konstaterade då att han blev besviken på att man inte kommit längre med det interna trygghetsarbetet. Tre år senare kvarstår samma känsla av besvikelse.

Att hotet mot vissa enskilda poliser kommer inifrån den egna organisationen är oroande och måste få ett slut. När larmet nu ljuder ännu en gång behöver ett riktigt arbete för förändring börja.