Det planeras och projekteras. Politiker, höga tjänstemän, byggherrar, arkitekter och inredningsexperter samlas runt visioner och förverkligande av nya offentliga byggnader, vars utformning ur ett samhällsperspektiv har stor betydelse. Många miljoner, ibland miljarder, av skattebetalarnas pengar investeras. När alltihop är klart slår man till med en pampig invigning och en prominent person bjuds in för att klippa band och säga några väl valda ord. Politiker, tjänstemän och arkitekter skålar i bubbel och klappar varandra på axeln.
Sedan tar det roliga slut. Verkligheten gör entré och med den insikten om att de tjusiga lokalerna som så när tömt skattekistan inte är ändamålsenliga. För man har glömt att fråga, eller framförallt på allvar lyssna på, de människor som ska vistas och verka i byggnaden.
Exemplen på felaktig planering är många. Ett av de senaste kommer från Nya Karolinska i Stockholm. I ett utlåtande till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, skriver sjukhusdirektören Melvin Samsom om hur den nya barnakuten är felplanerad, inte anpassad till verksamheten och att sjukhuset inte har möjlighet att påverka utformningen. Enligt Samsom är lokalerna tungarbetade och behöver byggas om för att fungera på ett patientsäkert sätt. Han påpekar också att sjukhuset från början borde ha utformats med barnperspektiv och att det hade varit bra om personalen fått vara med och påverka (DN 1/11).
Ett annat uppmärksammat exempel är Malmö högskolas prestigebygge Niagara som invigdes för två år sedan. 750 miljoner kronor kostade det som skulle bli ”Sveriges modernaste lokaler för forskning och undervisning”. Med ledord som öppenhet, flexibilitet och innovation skapade trendiga danska arkitekter i samarbete med universitetets ledning en miljö som är ljus och luftig med fantastisk utsikt.
Inte särskilt överraskande visade sig miljön vara hopplös för både studenter och forskare. Spektaklet påminner mer om en galleria än ett universitet. Att de anställda numera saknar egna rum och där det är svårt att arbeta ostört har lett till att såväl högskolans medarbetare som studenterna sökt sig ifrån Niagara. Internrevisionen har i efterhand i en kartläggning av byggprocessen slagit fast att de som styrt denna inte tagit fasta på medarbetarnas behov och att deras åsikter visserligen efterfrågats, men att de som så ofta i liknande sammanhang, inte lyssnats på.
Visst är det viktigt att våga tänka nytt och ge utrymme för spännande arkitektur när nya offentliga byggnader uppförs. Men själva huset får aldrig gå före människorna och den verksamhet som ska bedrivas i de nya flotta lokalerna. Ett barnsjukhus måste vara byggt och inrett för att skapa trygghet och lugn för patienterna och en god arbetsmiljö för personalen. Ett universitet skall ha plats för böcker och ge möjlighet till såväl samtal som avskildhet och möjlighet till djup koncentration.
Att pytsa ut hundratals miljoner av skattebetalarnas hårt hoparbetade kronor på illa fungerande skrytbyggen borde vara åtalbart. De politiker, tjänstemän och arkitekter som struntar i att lyssna på professionerna förtjänar ingen klapp på axeln – de förtjänar att få sparken.
