Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Problem. Polisen är på plats i Skäggetorp i Linköping efter en skjutning. Bild: NIKLAS LUKS / TT

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Problemet är inte polisens lista – det är skjutningarna

Om politiker och tjänstemän på myndigheter inte kan tala rakt och öppet om de problem som finns blir det bara svårare att hitta lösningar

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Inom filosofin finns en inriktning som säger att världen byggs av språk och hur vi pratar om världen, snarare än hur det faktiskt är. Men teorin är fel. Blir en elev bättre på att räkna matte om läraren ändrar betyget från E till A? Blir Sveriges BNP-utveckling mer lovande om regeringen önsketänker i sina rapporter om konjunkturläget? Nej, självklart inte. Världen är vad den är. Verkligheten finns där, oberoende vad vi tycker om den, och och oavsett hur vi pratar om den.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Ändå verkar teorin att världen formas av hur vi pratar om den vara populär bland vissa av Sveriges kommunpolitiker. Erik Pelling (S), kommunstyrelsens ordförande i Uppsala, och Niklas Borg (M), kommunalråd i Linköping, verkar övertygade. Båda vill få bort bostadsområden i sina kommuner från polisens lista över särskilt utsatta områden, säger de till Dagens Nyheter (3/4). Listan “demoniserar” bostadsområdet Skäggetorp, som klassas som särskilt utsatt, enligt Borg. Även Pelling tror att Gottsunda i Uppsala, som dras med problem som stenkastning mot bussar, knarkförsäljning och dåliga skolresultat, har förlorat på att nämnas av polisen som ett problemområde. “Utan stämpeln ‘särskilt utsatt’ kanske det till och med blir lättare”, säger han till DN.

Självklart tycker politiker att det är beklämmande att det finns områden i kommunen med utbredda destruktiva inslag som arbetslöshet, etnisk segregation, kriminalitet och lågt förtroende för samhällsinstitutioner. Det är ju delvis ett resultat av deras egna misslyckanden. Dessa områden har övergivits av politikerna, med resultatet att företagare stänger butiker och att skolresultaten sjunker. Rättsstaten klarar inte av att upprätthålla våldsmonopolet. Det är ett svek mot de hederliga personer som bor där.

Men det verkar inte vara främst därför kommunpolitikerna är oroade. De är irriterade över polisens sammanställning. “Listan demoniserar bostadsområdet och skapar otrygghet i sig”, säger Linköpings kommunalråd. Målet är att komma bort från listan – som om alla problem löstes då.

Nu kanske de får som de vill. Polisen har nämligen övervägt att hemlighålla nästa rapport om Sveriges utsatta områden, erfar DN. Varför, kan man undra. Det är ju inte så att problemen försvinner enbart för att medier och allmänhet inte får ta del av informationen. Snarare tvärtom – om politiker och tjänstemän på myndigheter inte kan tala rakt och öppet om de problem som finns blir det bara svårare att hitta lösningar. Dessutom finns en risk att folk uppfattar det som att staten vill dölja allvarliga samhällsproblem för allmänheten, eller helt enkelt inte har någon aning om hur de ska lösas, och därför sopar dem under mattan.

Men alla kommunpolitiker är inte lika ängsliga. Anna Tenje, kommunalråd i Växjö (M), säger till DN att det var bra att kommunen hamnade på polisens lista. Hon menar att kommunen fick “eld i baken” och att det blev ett “nyktert uppvaknande” för polisen. Fler politiker borde anamma den inställningen. Problemet är att folk skjuts till döds på öppen gata, inte att polisen har en lista.