För den enskilde kan myndighetsbeslut få förödande konsekvenser. Det är därför av yttersta vikt att handläggning sköts korrekt, enligt gällande regelverk. Men att så inte alltid är fallet har med all önskvärd tydlighet illustrerats vid de senaste årens uppmärksammade kompetensutvisningar. Inte minst måste turerna som Ali Omumi, som nu stämmer svenska staten, varit med om bli en viktig bakläxa för svensk förvaltning.
Sommaren 2018 utvisades ingenjören Ali Omumi, som hade kommit till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Migrationsverket motiverade avslaget för förnyat arbetstillstånd med att hans förrförra arbetsgivare visade sig ha missat att teckna rätt försäkringar. Det finns absolut skäl se över både en så pass hård regeltillämpning och lagstiftningen som ligger till grund för den. Mest intressant med Omumis fall är dock att Migrationsverket hindrade Omumi från att återvända till Sverige även med ett nytt anställningserbjudande. Myndigheten tillämpade nämligen en godtycklig karantänregel för arbetskraftsinvandring – som saknar stöd i lagstiftning. Omumi fick emellertid upprättelse efter att ideella organisationen Centrum för rättvisa valde att driva hans fall. I maj meddelade migrationsdomstolen i Malmö att det var fel av Migrationsverket att, med hänvisning till en påhittad karantänregel, per automatik avslå en ny ansökan.
I dag arbetar Omumi på ABB i Ludvika och på ett plan fick historien därmed ett lyckligt slut. Samtidigt är det ett faktum att han i praktiken – på av allt att döma felaktiga grunder – hindrades från att arbeta i Sverige under över ett års tid. I ljuset av detta är det principiellt intressant att Omumi nu, med hjälp av Centrum för rättvisa, stämmer svenska staten för inkomstförlust. Stämningen, som är den första i sitt slag, är viktig och lyfter fram hur felaktiga myndighetsbeslut faktiskt påverkar människors liv.
Problematiken som historien sätter fingret på är också allvarlig: Såväl för de företag och medarbetare som drabbas som för Sveriges attraktivitet som land att söka sig till för att arbeta. Särskilt värt att poängtera är dessutom att frågan på intet sätt handlar om att handläggningen ska göras mer flexibel eller godtycklig. Tvärtom understryks vikten av att regelverk följs – även av myndigheter.