På sociala medier och mejl är det enkelt att peka finger åt varandra. Bakom tangentbordet är många tämligen kaxiga och räds ingenting. Också via telefon kan vi brösta upp oss och låta raggen resa sig, men när vi hamnar öga mot öga råder andra regler. Då och då sågas jag via kommentarer och mejl för att jag är en kass publicist, en feg person eller en oansvarig utgivare när att jag inte delar en läsares åsikter. Om jag däremot får synpunkterna via telefon blir det inte lika bombastiskt och förs diskussionen mellan fyra ögon nyanseras samtalet ytterligare. Då kan det till och med bli så att vi kommer överens om delar i det som diskuteras.
Visst är det bra att våga ta ton och säga ifrån när man tycker att någonting är fel. Men jag är fostrad till att diskutera och redan i skolan fick jag lära mig att argument ska man ha, men för att få dialog krävs också förmågan att lyssna på andras åsikter, och värdera dem.
I flödet av sociala medier verkar det mest handla om att peka finger, skicka iväg en kommentar som idiotförklarar en gärna så snitsigt som möjligt. Uppenbarligen en tillfredsställelse för många men knappast ansvarstagande för samtalet.
Alltför ofta läser jag om krönikörer som slutat tycka till eller undviker ämnen i bloggar och på sajter eftersom kommentarerna sårar alltför mycket och ibland också skrämmer.
Vi är många som får en del av den sleven. Men bara för att du inte delar min uppfattning tycker jag inte att du är en idiot. Jag kan ogilla ditt resonemang men jag värderar inte dig som person. Det är skillnad på att vara en idiot och att ha ett idiotiskt resonemang.
Då och då får jag propåer om att vårt språk i tidningen utarmas när vi närmar oss talspråket och ibland också våldför oss på grammatiska regler. Jag gillar det, språket ska vårdas och som tidning ska vi vara så där lagom konservativa, även om jag också tycker det är viktigt att ta oss an nya ord och uttryck. Det är viktiga tidsmarkörer.
Samma sak borde också gälla tilltalet i den digitala världen. Bara för att det går snabbt och enkelt att hamra ner en spydig kommentar och peka finger för att sen trycka på sänd-knappen, är det på sin plats att också reflektera över hur kommentaren kan landa hos mottagaren.
Och det gör man enkelt genom att byta perspektiv och bli mottagare av sin egen kommentar.
Trevlig helg!
