Europas sista diktatur, Belarus (före detta Vitryssland), går mot ett nytt presidentval. Den sittande presidenten Aleksandr Lukasjenko har haft makten sedan 1994 och presidentvalet den 9 augusti lär inte ändra på det. Det här kunde varit ett val som alla andra i Belarus, men det har kantats av massiva demonstrationer. Lukasjenko kanske inte har tröttnat på att sitta vid makten, men folket verkar ha tröttnat på Lukasjenko. Sverige och EU måste göra vad vi kan för att stötta oppositionen.
Efter att Sovjetunionen upplöstes 1991 påbörjade de forna öststaterna i Europa sin resa mot demokrati. Även Belarus påbörjade ett reformarbete. Landet höll sitt första demokratiskt val 1994, valets vinnare blev Lukasjenko och inom ett par år hade han framgångsrikt monterat ned de nya demokratiska institutionerna landet hade byggt upp. Flera presidentval har hållits sedan 1994, men inget som ens kommit i närheten av att kunna kallas demokratiskt.
På så sätt är valet i augusti likt de tidigare valen, men det finns skillnader. För varje korrupt presidentval har stödet för Lukasjenko minskat. Informella opinionsundersökningar tyder på att han kan ha ett så lågt stöd som tre procent och runt om i Belarus kan man se oppositionens hånfulla ”Sasha 3%” klottrat på väggar. Den stagnerande ekonomin, att som en enda åtgärd mot coronapandemin rekommendera bastu och vodka samt de försämrade relationerna med Ryssland har gjort att hans redan låga förtroende hos folket nu är nästan obefintligt.
Både Lukasjenko och oppositionen vet att han inte längre har tillräckligt med stöd för att leda landet. Det här har gjort att attackerna mot oppositionen är de värsta på många år. Återkommande har oppositionen anordnat stora demonstrationer i huvudstaden Minsk och lika återkommande har polisen genomfört massarresteringar av demonstranterna. I mitten av juli arresterades över 250 demonstranter under samma dag. Bland annat har de tre mest populära oppositionella presidentkandidaterna arresterats, utan legitima skäl. Regimens brutalitet till trots är oppositionen mot Lukasjenko fortsatt stark.
Oppositionen behöver nu Sverige och EU:s stöd. De återkommande övertrampen får inte gå obemärkt förbi.
Regeringen måste tydligt markera mot Belarus och EU behöver vara hårdare i sin kritik. Individuella sanktioner mot korrupta beslutsfattare i Belarus bör omgående införas om regimen inte släpper de fängslade demokratiaktivisterna. På så sätt är det möjligt att sätta press på landet utan att befolkningen påverkas negativt. Det är viktigt att omvärlden fortsätter att bevaka vad som sker. Om situationen trappas upp ytterligare kan demokratiaktivisternas liv vara i fara.
Hur länge Lukasjenko kan hålla kvar Belarus i det förflutna återstår att se. Även om Lukasjenko vinner det här valet är det tydligt att belaruserna längtar efter frihet. Ingenting varar för evigt, inte ens Europas sista diktatur.
