Ledaren för den palestinska myndigheten Mahmoud Abbas vid ett möte med PLO. (arkivbild)
Ledaren för den palestinska myndigheten Mahmoud Abbas vid ett möte med PLO. (arkivbild)

Regeringen måste ställa demokratikrav på Palestina

Sverige bidrar med över en miljard kronor till en ineffektiv, fallerad halvstat där halva styret består av den terrorstämplade grupperingen Hamas och där befolkningen väntat i över tio år på nyval.

ANNONS
|

Efter en omröstning i riksdagen i förra veckan skymtar dock en ny utrikespolitisk hållning gentemot Palestina. Bakom riksdagens beslut återfinns ett yttrande från Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna som röstades igenom eftersom Sverigedemokraterna bestämde sig för att ställa sig bakom, medan Centerpartiet och Vänsterpartiet lade ner sina röster.

Riksdagen kräver att Sverige "måste" ställa krav på den palestinska myndigheten så att den bättre uppfyller demokratiska principer, tar itu med sin omfattande korruption och respekterar mänskliga rättigheter. Det där "måste" är tyvärr inte särskilt tvingande. Tillkännagivandet är inte bindande.

Inte heller är yttrandet någon stor organiserad riksdagsrevolt mot regeringens Mellanösternpolitik, utan en motreservation som lämnats in av M, L och KD som del av utrikesutskottets betänkande om Mellanöstern och Nordafrika. Det oppositionella krypskyttet befäster däremot samarbetsregeringens svaga position och ifrågasätter stödet för den kompromiss- och kravlösa hållning som regeringen intagit gällande biståndet till Palestina.

ANNONS

Den rödgröna minoritetsregeringen fick omfattande kritik för att erkännandet av Palestina vid Stefan Löfvens första regeringsförklaring 2014 var förhastat och gjorde att Sverige ställde sig utanför en gemensam EU-process. Att inte samtidigt ställa tydliga motkrav, för bidraget som omfattar 1,5 miljarder kronor under fem år, är ansvarslöst och tafatt och bekräftar bilden av en regering somprioriterade hast före trovärdighet.

Att ge bistånd är något av en svensk paradgren, men som det visat sig de senaste åren har Sverige väldigt dålig koll på vad pengarna egentligen går till. 2014 konstaterade Riksrevisionen i en granskning att det var snudd på omöjligt att kontrollera varför vissa organisationer ens får bistånd och vad de använder biståndspengarna till. Och då pratar vi om stora, etablerade kolosser som Världsbanken och UNHCR.

Beslutsprocesserna dokumenteras inte och följs inte upp, och fattas i regel av enskilda tjänstemän. Palestiniernas omfattande problem med korruption bådar inte väl för det svenska biståndet – en korruption som en gång var en av anledningarna till att det palestinska folket proteströstade mot Yassir Arafats Fatah och satte sitt hopp till Hamas. Om syftet med det svenska biståndet är att stödja det palestinska folket, är det lika ofattbart som huvudlöst att regeringen inte villkorat det svenska biståndet med konkreta motåtgärder för tydlig demokratisk utveckling. Som det är nu sviker de rödgröna de hårt prövade palestinierna.

ANNONS
ANNONS