Socialdemokraternas vita fläck är illröd. Det visade statsminister Stefan Löfven(S) med all oönskvärd tydlighet när han under söndagskvällens partiledardebatt i SVT hävdade att skolföretaget AcadeMedias börsnotering innebär att barn säljs på den öppna marknaden.
Det var en grotesk överdrift, men icke desto mindre talande för hur infekterad frågan är inom ett regeringsbärande parti som söker efter ett politiskt uppdrag.
Att förskjuta ansvarsfrågan för skolpolitiken till privata aktörer är ett enkelt sätt att gå i opposition även om man regeringsbärande. Det riktar fokus bort ifrån de kommunala skolornas eget ansvar för kunskapskrisen. Frågan är om den relativa pragmatism, som socialdemokratin traditionellt sett förespråkat, har existensutrymme i en tid när det blåses upp till kamp för vad Sveavägen 68 i Stockholm kallar ”den svenska modellen”.
Stefan Löfvens ton mot friskolor och vinster i välfärden är inget nytt. Att utredningen om vinster i välfärden, som Ilmar Reepalu presenterar i höst, kommer nå någon annan slutsats än att vinster ska förbjudas så långt det är möjligt, är det ingen som tror.
Statsministern har redan bestämt sig för regeringens inriktning. Redan sommaren 2014 menade Löfven att friskolor skulle ha samma lärartäthet som kommunala skolor. Det är en märklig inställning när ett av vänsterns argument mot friskolor är att det utarmar den kommunala skolan på motiverade elever, som bevisligen inte är i samma behov av samma lärartäthet som barn med större behov av stöd. Att hålla tillbaka motiverade barn för att de ska användas som alibi för en social utjämningsfaktor är cyniskt.
AcadeMedias börsintroduktion är knappast en utförsäljning, utan en ekonomisk demokratisering. Transparensen och insynen ökar. Inför den öppna marknaden finns det ingen plats att gömma sig. Hur många kommunala skolor ger sina medarbetare möjlighet att bli delägare? Att framgångsrika skolor med goda kvalitetsresultat ska straffas ekonomiskt är oförståeligt.
