Den som trodde att dramatiken var över i försvars- och säkerhetspolitiken har olyckligtvis fått fel igen. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) blev nyligen anmäld till riksdagens konstitutionsutskott för påstått ”undanhållande av information”, samtidigt som regeringen stretar emot riksdagsmajoriteten för en svensk Nato-option. Det är ett demokratiskt lågvattenmärke.
De dramatiska turerna gällande försvarsbeslutet kulminerade i maj 2019. Det var då som den av regeringen tillsatta beredningen sprack till följd av S-kravet på lägre finansiering. De forna allianspartierna gick gemensamt ut med sin resignation.
Det var först efter månader av förhandlingar som vindarna vände och S fick retirera. Under december 2020 röstade riksdagen igenom beslutet som landade på samma finansieringsnivå som beredningens ordinarie förslag. Slutet gott, allting gott? Tvärtom.
Efter ett par år av oenighet hägrade ännu ett orosmoln i horisonten. Trots att finansieringen var klubbad och klar uppstod frågetecken om kostnadsökningar relaterade till materielprojekt såsom ubåtar och stridsflyg (SvD 15/3).
Liberalernas försvarspolitiska talesperson Allan Widman lyfte frågan om de ökade kostnaderna redan i oktober ifjol, vilket då skulle handlat om utgifter på 12 miljarder kronor.
Det är en väsentlig summa pengar som skulle kunna sätta hela försvarsbeslutet på spel. Hultqvist manade i riksdagen till lugn. Det fanns inga avvikelser. Först ett par dagar senare framkom uppgifter från Försvarsmakten om att det visst fanns ökade kostnader. Så i januari, efter att försvarsbeslutet klubbats, skickar ordförande i försvarsutskottet Pål Jonson (M) in en anmälan till konstitutionsutskottet.
Hultqvist anmäls med motiveringen om att ”försvarsförhandlingarna sköttes på ett undermåligt sätt”, och anklagas för att ”inte ha velat lägga alla kort på bordet” gällande kostnaderna.
Turerna om försvarsbeslutet har varit många och mödosamma för alla parter, inte minst för totalförsvaret själva som tvingats planera medan politikerna bråkat inför öppen ridå.
Oviljan att gå riksdagen till mötes kan vi se gällande försvarsbeslutet men också i den av riksdagen efterfrågade Nato-optionen. Minoritetsregeringen har förvånande nog i båda hänseenden gått emot riksdagsmajoriteten, trots att vår folkvalda församling så tydligt signalerat vad som förväntas.
Det försvars- och säkerhetspolitiska arbetet som tidigare bestått av brett samförstånd har nu nått en ny polariserad bottennivå. Den demokratiskt ohälsosamma dynamiken mellan regering och riksdag blir inte heller enklare att förstå av statsministerns uttalanden.
Stefan Löfven (S) har gång på gång, nu senast i Expressen (17/3), larmat om att demokratin är i fara – men endast under en framtida moderatledd regering. Om oron är så stor för demokratins förfall borde regeringen klädsamt följa upp med gott exempel i försvars- och säkerhetspolitiken.
Det är ju trots allt de folkvaldas vilja som utgör demokratin, vilket inkluderar den utrikespolitiska linjen som regeringen ska föra på hemma- och bortaplan. Gör om och gör rätt, S!
