STOCKHOLM  20201030Norra begravningsplatsen i Solna under fredagen, Alla helgons afton, med tända ljus och lyktor på gravarna.Foto: Claudio Bresciani / TT / Kod 10090
STOCKHOLM 20201030Norra begravningsplatsen i Solna under fredagen, Alla helgons afton, med tända ljus och lyktor på gravarna.Foto: Claudio Bresciani / TT / Kod 10090 Bild: Claudio Bresciani / TT

Rygga inte tillbaka inför frågorna om döden

Även i livets slutskede bör patientens autonomi respekteras.

ANNONS

Under pandemin har flera fall med strandade svenskar som beviljats dödshjälp i Schweiz uppmärksammats. Samtidigt är många svenskar – 6 av 10 – för att tillåta dödshjälp även här. Men intresset för att driva frågan politiskt har varit svagt, i dagsläget är bara Miljöpartiet och Liberalerna för att utreda frågan.

I den nyutkomna debattboken Hur vill du dö? tar sig författaren tillika läkaren P.C. Jersild an frågan, och argumenterar för att införa dödshjälp i Sverige. Utifrån egna erfarenheter från läkaryrket, samt sina många år som medlem i Statens medicinsk-etiska råd, ger Jersild en översikt över mycket av kunskapsläget och argumenten som återkommer i debatten.

ANNONS

Frågan präglas av svåra moraliska avvägningar. I ena vågskålen ligger individens rätt till autonomi, rätten att ta beslut om sitt egna liv – och även sin död. För svårt sjuka, vars svåra smärtor och ångest inte går att rå på eller ens lindra, kan dödshjälp erbjuda en möjlig utväg.

Från de som motsätter sig brukar riskerna för utsatta grupper påpekas – att äldre eller folk med funktionsnedsättningar kan känna sig tvungna att söka dödshjälp, för att inte vara en börda för omgivningen. Att en från början restriktiv lag kan utökas, och en sakta glidning gör att dödshjälp efterhand erbjuds till allt fler patienter, utan dödliga sjukdomar, är en farhåga hos vissa. Den typen av argument framfördes nyligen av etikprofessor Theo Boer, som använder sitt hemland Nederländerna som varnande exempel i en debattartikel i Dagens Samhälle (18/11).

Dock är det få av de svenska förespråkarna, såsom de 83 läkarna som tidigare under hösten undertecknade en gemensam debattartikel i DN (5/11), som vill se en lagstiftning lik den nederländska. Istället är det modellen som tillämpas i Oregon som är förebilden. För att vara aktuell för dödshjälp i Oregon krävs – sedan 1994 när lagen röstades igenom – att patienten enligt rimliga medicinska bedömningar har mindre än sex månader kvar att leva. I Benelux-länderna har lagstiftningen främst fokuserat på outhärdligt lidande som grund, vilket lämnar större utrymme för tolkning.

ANNONS

Men den palliativa vården då? Självklart så får dödshjälp inte bli ett substitut för en kvalitativ palliativ vård. Att den palliativa vården blir eftersatt om dödshjälp legaliseras är dock tveksamt – i Oregon har antalet som har tillgång till palliativ vård ökat sen lagen infördes. Jersild påpekar också att inget vårdområde är framgångsrikt i 100 procent av fallen, vilket även gäller den palliativa vården. Viss smärta och ångest går helt enkelt inte att lindra.

Frågan om dödshjälp sägs ofta vara svår politiskt för att vi är obekväma med att prata om döden, och kanske är det så. Men få politiska frågor är enkla – många är till och med på liv och död – så det är ingen ursäkt att rygga tillbaka. Snarare är just det ett argument för att utreda dödshjälp grundligt, och att minska den politiska beröringsskräcken inför frågan.

ANNONS