Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En stormtrooper från Stjärnornas krig.
En stormtrooper från Stjärnornas krig. Bild: Craig Adderley

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Rymdkrig är inte längre science fiction

Parallellt med den växande rymdekonomin växer också spänningarna.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Efter en framgångsrik dockning mellan den amerikanska rymdfarkosten Apollo* och ryska Sojuz 19, skakade astronauten Thomas P. Stafford och kosmonauten Aleksej Leonov hand ute i rymden. År 1975 satte Apollo-Sojuz-testprojektet symboliskt punkt för rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen.

Apollo–Soyuz dockade med varandra i mitten av 70-talet. Bild: U.S. National Archives and Records Administration
Apollo–Soyuz dockade med varandra i mitten av 70-talet. Bild: U.S. National Archives and Records Administration

Den amerikanska rymdstationen Skylab och ryska Mir ersattes av Internationella Rymdstationen, ISS – som drivs i samarbete mellan de två forna fienderna, Kanada, Japan och ett flertal europeiska länder.

Trots att konflikter nere på jorden präglade rymden från de första uppskjutningarna, har mänsklighetens förehavanden i rymden kommit att präglas mycket av samarbete över nationsgränser.

Men de senaste åren har konkurrensen återigen börjat hårdna. Kina har sedan millennieskiftet gått om Ryssland som rymdnation och tagit över platsen som USA:s främsta konkurrent.

I februari landade amerikanska NASA en rover på mars, och kinesiska sonden Tianwen-1 la sig i omloppsbana. För det land som blir först med en bemannad expedition till den röda planeten finns mycket prestige att vinna.

Även privata aktörer har tagit steget ut i rymden, och pressat ner kostnaderna för uppskjutningar. I täten finns Elon Musk med företaget SpaceX, som de närmaste åren planerar att skjuta upp tusentals satelliter för att kunna förse hela världen med snabb internetuppkoppling.

Parallellt med den växande rymdekonomin växer också spänningarna. Vi blir allt mer beroende av rymden, och de satelliter som hjälper med navigation och informationsinsamling är viktig infrastruktur som riskerar att bli strategiska mål i en krigssituation.

År 2007 sköt Kina framgångsrikt ner en av sina egna satelliter, och enligt rapporten Omvärldsanalys Rymd 2020 från Totalförsvarets forskningsinstitut FOI ser landet redan rymden som en militär domän.

Enligt rapporten har Ryssland ett antal militära satelliter, och har i samband med kriget i Ukraina orsakat störningar i satelliter för att neka motståndaren moderna navigationsverktyg. I USA inrättades 2019 en rymdstyrka som egen gren inom försvaret.

Även om vi inte är någon rymdstormakt, så påverkas Sverige av utvecklingen. Planerna på att börja skjuta upp satelliter från rymdbasen Esrange i Kiruna kommer stärka Sverige som rymdnation. Men vår rymdaktivitet sker mestadels inom olika internationella samarbeten – främst vårt delägarskap i ISS och aktiva deltagande i Europeiska Rymdorganisationen.

Att då välja sina samarbetspartners noggrant är av stor vikt. Därför var det välkommet att Svenska Rymdbolaget avslutade sitt samarbete med Kina i september förra året (SR 21/9- 20). Med de ökande spänningarna behöver de säkerhetspolitiska aspekterna ta större plats i rymdverksamheten.

Men som FOI pekar ut så nämns inte rymden i totalförsvarspropositionen för 2021-2025. Det är en miss. Så sent som i julas avslöjade SVT (21/12) att Svenska Rymdbolaget är ett av tio svenska företag som utsatts för en avancerad hackerattack, där de byggde in bakdörrar in i it-systemen. Det är oroande.

Vårt aktiva deltagande i rymden är en stor tillgång för svensk forskning, men vi får inte vara naiva inför riskerna. Rymden bör främst vara en plats för forskning och samarbete, men rymdkrigsföring är inte längre bara science fiction.

* Apolloexpeditionen numreras ofta felaktigt som nummer 18, vilket utreds på NASA:s hemsida och på Wikipedia.