Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Reformerar. Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson (M) presenterade sina prioriteringar i den ekonomiska politiken. Bild: Hossein Salmanzadeh/TT

Sätt stopp för Löfvens passivitet

Joakim Broman: Bakom överskotten i de offentliga finanserna döljer sig ett stort reformbehov.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Nästa gång Stefan Löfven säger att hans regering vänt ett underskott till överskott kan det vara bra att tänka på Konjunkturinstitutet. I sin senaste rapport (6/8) skriver de att “det överskott som finns i de offentliga finanserna förklaras helt av konjunkturen”.

Det är en kritik som återkommit under mandatperioden, och som också upprepades av Moderaternas partiledare Ulf Kristersson och ekonomisk-politiska Elisabeth Svantesson när de presenterade sina ekonomiska prioriteringar inför nästa mandatperiod på torsdagen (9/8).

Regeringen har lagt en valårsbudget där det offentliga sparandet är nära noll, mitt i högkonjunkturen. Men värre ändå: En hel mandatperiod har gått utan att några ekonomiska strukturreformer genomförts.

Ingenting väsentligt har gjorts för att det ska bli lättare för utsatta grupper att ta sig in på arbetsmarknaden. (Däremot har bland annat skattehöjningar gjort det svårare.) Vid sidan av lite nya platser på yrkeshögskolan har varken utbildningsväsendet eller möjligheten för invandrade att lära sig språket förbättrats. Och trots att bostadsbristen kraftigt försämrar rörligheten på arbetsmarknaden, har miljarder i byggsubventioner knappt naggat problemen i kanten.

Att regeringen slösat bort högkonjunkturen är snarast en underdrift. Därför är det betryggande att Moderaternas förslag så tydligt fokuserar på breda, ekonomiska reformer. De tidigare aviserade inträdesjobben, som sänker trösklarna och ingångslönerna för utrikes födda och unga, är ett exempel. Men M förespråkar också en bidragsreform, där arbete alltid ska löna sig bättre än bidrag, som ihop med förslaget om skattesänkning för låga inkomster kan göra stor skillnad.

Som Svantesson påpekade kan ett hushåll där båda vuxna erhåller försörjningsstöd till och med gå back på att en av dem tar ett jobb, om de har flera barn. Men även utan barn är skillnaden mellan bidrag och jobb för liten – cirka 3 000 kronor i månaden i ett typiskt fall. Det är inte ens säkert att det täcker upp för de ökade kostnader som ofta följer med ett arbete, som pendlingskostnader eller lunch. Kan man klandra någon för att de tackar nej till ett jobb, om det leder till minskad inkomst?

Det enda man kan undra om är de förändringar av arbetsrätten som M tidigare pratat om, men som inte syns till i listan över förslag som presenterades på torsdagen. Och så förstås värnskatten, som kraftigt minskar incitamenten att arbeta för högproduktiva yrkesgrupper som läkare. Den som prioriterar detta får istället hoppas att Liberalerna driver på inför en budgetförhandling.

Det är dock bisaker i det större sammanhanget. Moderaternas inriktning inom den ekonomiska politiken förtjänar mer uppmärksamhet, inte bara för att den är bra, utan för att bristen på strukturreformer håller på att bli en ödesfråga för Sverige.

Arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, skatterna, skolan behöver alla stora reformer. När lågkonjunkturen kommer lär priset för regeringens passivitet bli uppenbar. Förhoppningsvis har vi innan dess både en ny statsminister och finansminister.

https://moderaterna.se/nu-tar-vi-tag-i-sverige-50-miljarder-kronor-att-ateruppratta-samhallskontraktet