Liberalerna. Att göra samma sak som man alltid gjort kommer inte att göra L till ett spännande alternativ i väljarnas ögon.
Liberalerna. Att göra samma sak som man alltid gjort kommer inte att göra L till ett spännande alternativ i väljarnas ögon.

Så kan Liberalerna lyckas

Svend Dahl: Detta är partiets politik som borde marknadsföras bättre.

ANNONS
|

När det går dåligt för Moderaterna brukar det gå bra för Liberalerna. De två partierna har länge bytt väljare med varandra och när M kollapsade i valet 2002 stod ett offensivt L redo att fånga upp väljarna. Men när Liberalerna i helgen håller riksmöte i Västerås för sina kommun- och landstingspolitiker är sambandet upphävt. M befinner sig i sin allvarligaste opinionskris på många år, men i stället är det Centerpartiet som tar väljarna, medan L står och stampar kring valresultatet på drygt fem procent.

Tystnad om bra politik

För att förstå L:s svaga opinionssiffror kan man ta partiets nya integrationspolitiska program som utgångspunkt.

ANNONS

I programmet understryks hur lyckad integration handlar lika mycket om värderingar som om låga trösklar in på arbetsmarknaden. Det talas om vikten av att betona liberala värderingar som en central del av kittet som håller samman det svenska samhället och om betydelsen av att bekämpa hederskultur, religiös fundamentalism och framväxten av värderingsmässiga parallellsamhällen.

Det är ett av de tydligaste och mest ideologiska programmen som formulerats i en av de frågor som engagerar väljarna mest. Men har några väljare, sedan programmet antogs i november, börjat förknippa Liberalernas ledande företrädare, som Jan Björklund och Birgitta Ohlsson, med en offensiv värderingsdriven integrationspolitik? Sannolikt inte en enda. För det har varit förvånansvärt tyst sedan programmet antogs.

Rädsla för att sticka ut

Kanske finns här en rädsla för att sticka ut eller för att provocera. Men ett parti som vill växa, kan inte låta den typen av ängslighet styra.

Samma typ av räddhågsenhet finns inom L i relation till partiets mest framgångsrika kommunpolitiker. Torkild Strandberg styr sedan tio år tillbaka Landskrona, och har med ett resultatinriktat förhållningssätt till frågor som skola, integration och en trygg stadsmiljö, lyckats vända utvecklingen i en kommun med stora sociala problem. Det har gett L ett väljarstöd på över 25 procent. Ändå anses Landskrona internt kontroversiellt och lyfts sällan fram som ett exempel på de resultat som kan uppnås med liberal politik.

ANNONS

Gör som Robert Hannah

I stället fortsätter Liberalernas ledande företrädare att låta som de alltid gjort. Jan Björklund har svårt att att bredda sin sakfrågeprofil bortom skolan och försvaret, medan Birgitta Ohlsson skrivit en bok om duktiga flickor. Bra och rimligt, men knappast det som utmanar och gör L spännande i väljarnas ögon.

Häromveckan skrev L-riksdagsledamoten Robert Hannah en debattartikel om behovet av feminism i flyktingpolitiken och konstaterade bland annat att ”män som hatar kvinnor och hellre vill leva som i Saudiarabien kan söka asyl där i stället.” (Expressen 7/3). Det är ett utspel som borde ha haft Jan Björklund eller Birgitta Ohlsson som avsändare.

Läs också:

Svend Dahl
Svend Dahl
ANNONS