Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Så många reformer behövs på bostadsmarknaden

Joakim Broman: Listan kan göras lång - alldeles för lång

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Att den svenska bostadsmarknaden fungerar uselt kommer knappast som en överraskning för någon. Ett mångårigt prisrally på privatägda bostäder har gett en hög skuldsättning – som i sin tur lett till kreditrestriktioner som stänger ute unga från marknaden. Kombinerat med detta har hyresmarknaden fortsatt att försämras. Bostadsköerna räknas i delar av landet i årtionden snarare än månader.

Men som den nya rapporten “Den krisande bostadsmarknaden” från Svenskt Näringsliv visar får detta konsekvenser även i andra delar av ekonomin. Var femte företag uppger exempelvis att bostadsbristen har försvårat deras rekrytering. Beräkningar från konsultföretaget WSP visar att antalet sysselsatta inom storstäderna inom 20 år kommer att vara drygt 50 000 färre än om bostadsmarknaden fungerat normalt. Det motsvarar en negativ produktionseffekt på över 70 miljarder kronor.

På vissa håll har det gått så långt att arbetsgivare tagit på sig att bli hyresvärdar och fastighetsägare. SvD rapporterade för några år sedan om att musiktjänsten Spotify börjat hyra hela fastigheter och skapat en intern bostadskö (13/3 -15).

I riksdagen råder bred enighet om att reformer krävs. Problemet är att man inte är överens om vad det är som ska göras. Januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L listar ett antal saker som ska utredas och förändras under mandatperioden, däribland en reformerad hyresmodell och regelförenklingar för byggande.

Det mesta är bra. Men även om det genomförs i enlighet med skrivningarna – vilket Vänsterpartiet dyrt och heligt lovat att stoppa – kommer det att ta lång tid innan förändringarna får effekt.

Det bästa vore om det gick att få till en bred bostadspolitisk reform i stil och i kombination med den skattereform som ska genomföras under mandatperioden. Utöver förändringarna i JÖK:en finns då möjlighet att ta ett större grepp. Fastighetsbeskattningen, ränteavdragen, reavinstskatten, kreditrestriktionerna och byggsubventionerna skulle alla behöva ses över, men är svåra att förändra en och en.

Förslagen i Svenskt Näringslivs rapport är också värda att beakta. Ett avdragsgillt bosparande för unga enligt norsk modell vore värt att pröva. Momsbeläggande av fastigheter är mest en teknisk förändring, men en som kan göra skillnad för fastighetsägarnas möjligheter att investera i beståndet. Både idén om ett moratorium för nya byggregler och fri hyressättning vid andrahandsuthyrning är bra förslag.

Och listan fortsätter. Precis som problemen på bostadsmarknaden är raden med tänkbara och gynnsamma reformer alltför lång, helt enkelt därför att inte myckets gjorts de senaste åren. Vid sidan av det ineffektiva investeringsstödet får Alliansregeringens förändrade regler för andrahandsuthyrning och Attefallshus räknas som senaste gången medelstora förändringar gjordes.

Så kan det inte fortsätta. Bostadsmarknaden måste reformeras, och det måste påbörjas nu. Har regeringen någon som helst krisinsikt så inser den det, och sätter igång.