Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

STOCKHOLM 2016-11-17
Eriksdalsbadet på Södermalm i Stockholm. 
Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT / Kod: 30142
Dyrt. Ska kommunerna hålla sig med badhus kostar det tiotals miljarder kronor. Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

Gustav Juntti: Så mycket kostar badhusen Sveriges kommuner

Därför har badhusen från 70-talet åldrats så snabbt.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

40 miljarder kronor. Det behöver kommunerna fram till 2030 lägga på att renovera eller bygga nya badhus, enligt Dagens Samhälle (18/2). Det är mycket pengar.

Det är faktiskt 2,3 miljarder kronor mer än vad staten under 2021 lägger på garantipension, bostadstillägg till pensionärer, äldreförsörjningsstöd, efterlevandepensioner till vuxna, det nya inkomstpensionstillägget samt hela Pensionsmyndigheten.

Pensionärer bör aldrig ställas mot badhus. Men det finns likheter. Av Sveriges cirka 450 inomhusbad är 392 offentligt ägda. De flesta byggdes under 1960- och -70-talet. För bassängerna och personerna som då lärde sig simma i dem är det snart dags för pension.

Kommunerna står därför inför flera svåra val. Ska man bygga nytt eller renovera? Det första kostar mellan 200 och 400 miljoner kronor, enligt en rapport om svenska badhus från 2019 från KTH. Renovering går på 30-40 miljoner. Ändå satsar politiker stort på nybyggen.

En genomgång av Expressen (22/3 -16) av 16 stora byggen i bland andra Kristianstad, Ystad, Örebro, Västerås, Skövde och Umeå visar att de flesta inkluderar relaxavdelning och äventyrs- eller upplevelsebad. Även gym ingår ofta, som sedan riskerar att tränga undan privata entreprenörer och får nyttjas av kommunanställda till subventionerat pris.

Den svåraste frågan är hur badhus ska finansieras och drivas. Enligt KTH-rapporten är sim- och ishallar mer lika byggnader för processindustri än vanliga byggnader. Det ställer höga krav på driftkunskap. Har varje kommun, och bör den ha, den expertisen?

Exempelvis har kommunerna i årtionden höjt värmen i bassäng och hallar för att bjuda in till babysim och rehabiliteringsträning, enligt KTH-rapporten. Det har dock påskyndat badhusens nedbrytning. Även kloreringen av vattnet snabbar på nedbrytningen.

Det finns ingen forskning på vilken nivå av klorering som bör användas. I stället baseras beslut på “tradition och på ett kunskapsläge då lungbesvär och korrosion inte beaktades”, enligt rapporten. Så även om kommuner följer Folkhälsomyndighetens riktvärden är det inte mer än chansningar.

Entreprenörer är ett sätt att slippa dyra och svåra driftskrav. Var femte kommun, exempelvis Kristinehamn, Sollefteå och Södertälje, har lagt över allt i privat regi. Men det är knappast en universallösning, och med få konkurrenter bildas lätt badhusmonopol.

Är man väl och nosar på denna lösning tangerar man frågan om kommuner alls ska bygga och äga badhus. Många, inklusive de flesta politiker, svarar reflexmässigt ja. Men med bostadsbrist, lärarbrist och stora brister i hemtjänsten framstår 40 miljarder kronor på badhus som pengar i sjön.