Så stängs en hel generation ute från bostadsmarknaden

Amorteringskraven och bolånetaket måste utvärderas. Den uppmaningen riktade ett enigt finansutskott till riksdag och regering häromveckan (12/3).

Att se över effekterna av kreditrestriktionerna är relevant i sig, men har blivit ännu viktigare på grund av coronapandemin. Bedömare varnar för fallande bostadspriser, och man kan fråga sig om bolånetaket – att en kontantinsats måste utgöra minst 15 procent av ett bostadsköp – är rimligt när de senaste veckornas börsfall åtminstone tillfälligt raderat ut stora delar av småspararnas kapital.

Regeringen kan förstås välja att strunta i uppmaningen. Tillkännagivanden har tyvärr inte särskilt mycket tyngd. Och bostadsminister Per Bolund (MP) har trots hård kritik från både ekonomer och byggbranschen ignorerat larmen kring kreditrestriktionerna tidigare. Vid införandet av det andra amorteringskravet varnade Byggföretagen för att det skulle leda till inbromsning i byggtakten.

Men Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen avfärdade sina kritiker med att de talade i egen sak (GP 10/11 -17) och fick medhåll av Bolund. De menade att hushållens skuldsättning måste bromsas och att nya kreditrestriktioner var det enda sättet.

Ett par år senare har vi facit. Byggtakten tvärnitade omedelbart efter det andra amorteringskravet – en historisk inbromsning i högkonjunktur – och 2019 påbörjades 30 procent färre nybyggda bostäder jämfört med 2017, trots en skriande bostadsbrist. Byggföretagen uppskattar att BNP-tillväxten blir en procentenhet lägre per år på grund av restriktionerna.

Hushåll – mer än ofta unga – som vill köpa en bostad med en månadskostnad på 4 000 kronor kreditprövas för boendekostnader på över 18 000 kronor i månaden. I kombination med de långa hyresköerna är konsekvensen därmed att i princip en hel generation är utestängd från bostadsmarknaden i Sveriges 20 största städer.

Det kanske märkligaste av allt är att 80-90 procent av den skuldtillväxt som Thedéen och Bolund ville bromsa sker i köp- och kapitalstarka hushåll. Men åtgärderna de infört slår nästan uteslutande mot marginalgrupper som unga.

En sund skuld- och amorteringskultur är viktigt. Det mesta tyder dock på att en sådan redan finns: hushållens skuldtillväxt är exempelvis i historiskt perspektiv ganska normal. Att amorteringarna det senaste decenniet varit låga beror troligen på lågräntemiljön.

Per Bolund har därmed infört svepande åtgärder med kraftigt negativa konsekvenser i syfte att lösa ett problem som med de flesta mått är marginellt. Det är hög tid att regeringen tänker om.

Liberala Nyhetsbyrån

Joakim Broman

joakim.broman@lnb.se