Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

 Ett nyutkommet reportage visar vad det innebär när staten förlorar kontrollen över rättskipningen i ett område. Bild: Björn Larsson Rosvall / TT
Ett nyutkommet reportage visar vad det innebär när staten förlorar kontrollen över rättskipningen i ett område. Bild: Björn Larsson Rosvall / TT

Pontus Almquist: Så styr klaner i svenska förorter

Boken Familjen väcker frågor om statens makt och kontroll

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Den som inte på riktigt förstått innebörden av begreppet “parallellsamhälle” får ett och annat klargjort vid läsning av kriminalreportern Johanna Bäckström Lernebys nya reportagebok “Familjen” (Mondial förlag, 2020). Fokus i boken riktas mot en “familj”, eller en kriminellt präglad klan, som styr Göteborgsförorten Hammarkullen med järnhand.

Det handlar om övergrepp i rättssak, knarkaffärer och utstuderade hämndaktioner mot personer som kommer i konflikt med “familjen”. När någon utsätts för brott begånga av “familjen” är det sällan någon som vågar vittna av rädsla för utomrättsliga repressalier som klanen satt i system. Och många brott blir av samma anledning inte ens polisanmälda.

Något man slås av är författarens svåröverträffade mod som journalist. Flera gånger besöker hon “familjens” överhuvud och själva kärnan i klanen – varav många, som hon påpekar, är belastade med grov våldsbrottslighet. Men det gör inte att de kritiska frågorna uteblir – snarare tvärtom. Klanens överhuvud slår konsekvent ifrån sig att “familjen” och menar att anklagelserna snarare handlar om enskilda exempel på brottslighet i släkten som inte andra kan lastas för.

LÄS MER: Johanna Bäckström Lerneby om släkten som anses styra i Angered

Istället lyfter han upp sin roll som medlare mellan olika släkter som hamnat i konflikt – en roll som han menar inte ersätter utan kompletterar rättsväsendets arbete. I misslyckade stater där folket saknar förtroende för den offentliga makten vänder man sig hellre till släkten och klanen när rättvisa ska skipas, och detta är ett mönster som för många invandrare inte försvinner i samband med ankomsten till Sverige.

Eftersom familjeöverhuvudets medlingar släkter emellan visat sig framgångsrika för att undvika eskalerade konflikter har den svenska polisen kontroversiellt nog använt familjeöverhuvudets hjälp vid olika dispyter. Det är viktigare att man säkerställer trygghet än att de normala procedurerna efterföljs, resonerar somliga poliser – konflikterna saknar ändå förutsättningar att bli föremål för lagföring då få vill delta i någon rättsprocess.

Kritikerna menar däremot att förfarandet stärker klanernas makt och legitimitet, vilket i längden leder till att våldsmonopolet naggas i kanten. Och de allra flesta som bor i dessa utanförskapsområden vill inget hellre än att polisen griper in och löser problemen – istället för en klanledare som har ett godtyckligt mandat i kraft av våld och hot om våld.

Hur demonstrerar svenska staten på bästa sätt både trovärdighet och överlägsenhet gentemot utomrättsliga alternativ? Och hur motiverar man på bästa sätt kommande generationer av ungdomar som växer upp i dessa områden att ta sig fram i samhället genom att plugga hårt och följa lagen, istället för att exempelvis hänge sig åt knarkhandel som kortsiktigt är mycket mer lukrativt? Det är frågor som boken “Familjen" öppnar upp för, och som tål att tänkas på för den som på allvar vill lösa några av Sveriges mest alarmerande samhällsproblem.