Under onsdagen (14/8) ställde sig inrikesminister Mikael Damberg och socialminister Lena Hallengren (båda S) sida vid sida för att förklara hur narkotikan ska bekämpas.
Initiativet kommer dagen efter att statsminister Stefan Löfven klargjort att rika människor i Djursholm sanktionerar gängkriminaliteten i förorterna genom att konsumera droger (DN, 13/8).
Regeringen har fyra nya åtgärder. Polisen ska arbetare hårdare med brottsbekämpning. Brottsförebyggande rådet ska studera hur drogmarknaden fungerar. Postlagens skrivning om tystnadsplikt ska utredas så anställda kan larma tull och polis vid misstanke om brott, vilket de inte får göra i dag.
Därtill ska regeringens ANDT-strategi – en samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitik för 2016–2020 – uppdateras till 2021, med tydligare fokus på narkotika. Det låter bra men bär inget vatten. Sverige har EU:s näst högsta narkotikarelaterade dödlighet. Sedan 2006 har dödligheten ökat med 84 procent för befolkningen i stort, och 104 procent bland män.
Insikten att Sveriges repressiva hållning hittills inte har fungerat tycks dock ha trillat ner hos de ansvariga. Hallengren tillstod att tidigare strategier har misslyckats. I Folkhälsomyndighetens senaste folkhälsorapport finns inte ens statistik över narkotikabruk med.
Men Hallengren fick även frågan om åtgärderna kommer hjälpa dem som fastnat i ett narkotikaberoende. ”Ja, det är ju en ganska relevant fråga i och för sig,” svarade ministern och dribblade vidare.
Det är där, och i Löfvens uttalanden om överklassen, som grunden för partiets narkotikapolitik rämnar. Statsministern säger att gängkriminaliteten måste minska. Det är alltså inte substanserna som är dåliga, utan konsekvenserna av den olagliga försäljningen. Damberg och Hallengren poängterar i sin tur att droghandel ofta springer ur social och ekonomisk utsatthet.
Men Djursholmsbor kan knappast räknas som socialt utsatta. Däremot har sjuklighet och dödlighet kopplad till narkotika blivit mer koncentrerad till individer med låg socioekonomisk position, enligt Folkhälsomyndigheten. Personer med förgymnasial utbildning löper ungefär fyra gånger så stor risk att dö av droganvändning som de med eftergymnasial utbildning, enligt myndighetens statistik.
I det sammanhanget blir ministrarnas upptagenhet av Djursholm bisarr. Hur kan ett parti som vill öka jämlikheten föreslå tom och klassblind politik?
