Vinter-OS 2016 i Stockholm, Falun och Åre? Det låter väl trevligt. OS skulle sätta de tre kommunerna på världskartan, främja idrottsintresset bland befolkningen och visa upp Sverige som en sportnation. Argumenten för att tre svenska kommuner ska arrangera vinter-OS och Paralympics är många. OS har fans över hela världen, som kan samlas och njuta av spänningen när idrottsstjärnor ger sitt yttersta för att ta hem guldmedaljer.
Men det finns en baksida. Ingenting är gratis – särskilt inte OS. Det senaste arrangemanget i Sotji i Ryssland kostade exempelvis fyra gånger mer än de ursprungliga beräkningarna. Slutnotan landade på över 300 miljarder kronor. Det är en hutlös summa.
Kostnadsberäkningarna för ett svenskt vinter-OS är betydligt mer blygsamma. I Stockholm har politikerna räknat med att hela kalaset ska sluta på 13,6 miljarder kronor. Stockholms stad beräknas stå för ungefär 2,5 miljarder kronor, resten ska den internationella olympiska kommittén och sponsorer betala.
Problemet är att det är en glädjekalkyl. Och de som får ta smällen för politikernas skrytiver är skattebetalarna. Dessutom finns en risk att staten måste hjälpa till om – eller när – kostnaderna skenar iväg, vilket lägger den ekonomiska bördan på hela befolkningen.
Utredningen anser att de satsningar som genomförs kommer befolkningen till del. Nya idrottshallar, isbanor och förbättrade slalombackar kan användas av invånarna när OS-trupperna åkt hem. De planerade OS-byarna kan göras om till bostäder. Omvärldens positiva bild av Sverige anses kunna bestå flera år. Inte minst de moderna svenska värderingarna om mänskliga rättigheter och öppenhet anses kunna få en skjuts med ett svenskt OS.
Alla dessa ting är bra. Men många frågar sig nog varför politiker måste rodda ett miljardprojekt av detta slag för att bygga bostäder och rusta upp idrottsanläggningar? Är det så tråkigt att bedriva kommunal verksamhet att politikerna behöver OS som motivation? Och funderar fler svenskar på skidsemester i Sotji i dag än innan de ryska spelen?
Här är några saker kommunpolitiker borde ordna innan de sätter igång med OS-planer:
- Bostäder
- Lärare
- Socionomer
- Vårdplatser
- Minskade förskolegrupper
- Trygghet i utsatta områden
Om det finns resurser över när detta är fixat kan ett OS säkert vara roligt.
