Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Max Eskilsson: Skolan är ingen à-la-carte-restaurang

Max Eskilsson: Föräldrarnas krav leder till en ohållbar situation

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Kraven på specialkost i skolan har på senare tid ökat kraftigt, rapporterar Dagens Nyheter (5/1). I en enkät tidningen låtit göra framkommer hur rena livsstilsdieter, inte sällan på föräldrarnas begäran, börjat göra intåg i svensk skola. Detta är en situation som riskerar att bli ohållbar. Självklart ska hänsyn tas till allergiker och vegetarianer. Däremot måste skolor med gott samvete kunna säga nej till alltför individualiserade kostplaner.

I kartläggningen som DN gjort framgår att inslagen av specialkost ökat i drygt åtta av tio kommuner – bara under det senaste decenniet. Och individuellt anpassad kosthållning tycks vara vanligt. När de kommuner som noterat en ökning får resonera om orsakerna förekommer svar som “dieter som föräldrar anser att deras barn behöver”, “man gör mera egna diagnoser”, “ökad mängd krav från vårdnadshavare” och “föräldrar ställer större krav på skollunchen” – för att bara nämna några talande exempel. “Det blir många olika parametrar och vi har över hundra specialkoster som ska lagas varje dag” säger Marianne Backrud-Hagberg, som är kostchef i Nyköpings kommun och ordförande i branschföreningen Kost & Näring, till DN. Även på Livsmedelsverket har man uppmärksammat att kommunerna står inför en stor utmaning. Anna-Karin Quetel, som är nutritionist på myndigheten, talar om “en osäkerhet hur mycket man ska gå till mötes av önskemål kring maten när det inte handlar om en diagnostiserad allergi” (DN 6/1).

Utvecklingen är ett reellt problem. Råvarorna som behövs för specialkost är i regel dyrare och innebär uppenbara merkostnader – som i praktiken tas från den gemensamma skolpengspotten för måltider. Till detta kommer dessutom all extra tid och resurser som behöver avsättas vid förberedelse och servering.

Visst skulle ett nationellt regelverk kunna underlätta och skapa större tydlighet. Men i grund och botten behöver skolor bli bättre på att stå på sig. Av många ses djurrätt som något viktigt och emotionellt laddat. Därför är det rimligt att ingen elev förväntas äta kött mot sin vilja. Det måste också betraktas som en självklarhet att elever med klarlagda allergier ska ha rätt till anpassad kost. Men krav på att därutöver erbjudas specialkomponerade menyer borde rent krasst inte behöva godtas. Skolbespisningen är trots allt inte en à-la-carte-servering.