Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Pontus Almquist: Skydda bönderna mot aggressiva djurrättsaktivister

Värdet av yttrandefrihet måste vägas mot lantbrukarnas rätt att kunna driva sin verksamhet på sina privata arbetsplatser.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

“Det här är en allvarlig brottslighet på det sättet att det kan vara ett fåtal individer som står för den, men de kan ställa till rätt stor skada.” Orden är justitieminister Morgan Johanssons (S), angående att regeringen nu ska se över lagstiftningen gällande olaga intrång för att komma åt problemen med djurrättsaktivister som trakasserar lantbrukare.

Det är på tiden att problemen med aggressiva djurrättsaktivister adresseras från politiskt håll. Lantbrukarna Riksförbund (LRF) har under lång tid påpekat, att straffbestämmelsen om olaga intrång endast omfattar intrång i byggnader, men inte gårdsplaner på lantbruk, vilket gör att aktivisterna i princip kan härja fritt.

Metoderna som används är alltifrån demonstrationer till regelrätta hot och ofredanden, även om det ännu inte, tack och lov, tycks ha utmynnat i fysiskt våld. Risken att åka dit i de fall brottsbestämmelser faktiskt omfattar handlingarna är dessutom minimal – inte minst med anledning av den låga polisiära närvaron på landsbygden.

Självfallet är det var och ens rätt att ha olika uppfattningar om djurhållning. Det är frågor som etiskt är både intressanta och svåra, och givetvis ska det vara fritt fram att demonstrera för djurens rätt. Men värdet av yttrandefrihet måste vägas mot lantbrukarnas rätt att kunna driva sin verksamhet på sina privata arbetsplatser. Det är ju inte så att man kan dyka upp på andra arbetsplatser och demonstrera för sin sak hur som helst. Dessutom handlar aktivismen i många fall inte om den grundlagsskyddade yttrandefriheten – ingen ska behövas utstå vad många lantbrukare blivit utsatta för.

Som Morgan Johansson beskriver det kan trakasserierna medföra att unga människor räds från att ge sig in i lantbruket. Men problemen slutar inte där. Lantbrukarna har också lyft frågor kring vilka som egentligen finansierar dessa djuraktivister – som tycks vara relativt få till antalet, men mycket aktiva på alla möjliga ställen runtom i landet.

Att polisen ges i uppdrag att grundligt undersöka var finansieringen kommer ifrån bör vara nästa steg att ta i regeringens arbete för att skydda bönderna mot djurrättsaktivisterna. Att offentliga aktörer har dålig koll på vilka som nås av olika föreningsbidrag, och att bidrag kommit i händerna på demokratifientliga krafter, är sedan länge ett uppmärksammat fenomen. Och i värsta fall är det en del av problembilden även här.