Fri hyressättning vid nybyggnation ska införas i juli 2021. Det är kontentan av punkt 44 i januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna.
Det var en viktig förhandlingsseger för de liberala partierna. Den svenska hyresmarknaden är en fullständig katastrof, med bostadsköer som på vissa håll räknas i decennier, och där marginalgrupper som unga inte har en chans att ta sig in. Visserligen hade man kunnat hoppas på en ännu mer långtgående reform – det befintliga beståndet skulle också behöva tydlig marknadsanpassning – men fri hyressättning i nybyggda hus var ändå ett tydligt steg i rätt riktning.
Problemet är bara att det inte ser ut att bli av. “Allt är försenat”, säger Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson Johan Löfstrand till Hem & Hyra (10/1). Förhandlingarna har gått i stå och den planerade utredningen som skulle påbörjas förra året har inte blivit tillsatt. Frågan är om regeringen ens hinner lägga någon ny lagstiftning innan mandatperioden är slut.
Den som är misstänksamt lagd kan förstås ana ugglor i mossen. Dels är hyressättningen ett rött skynke inom socialdemokratin. När regeringen tillträdde i början av 2019 hotade Vänsterpartiet dessutom med misstroende om försvagad arbetsrätt eller reform av hyresmodellen läggs fram i riksdagen. Efter vinterns framgångar i frågan om Arbetsförmedlingen har partiet fått blodad tand. Det är därför inte omöjligt att Socialdemokraterna medvetet förhalar i hyresfrågan för att inte riskera att tvingas avgå innan valet 2022.
Även om så inte är fallet – Liberalernas bostadspolitiske talesperson Robert Hannah pekar i Hem & Hyra på att det helt enkelt är komplexa frågor som tar tid – är läget problematiskt. Den förändrade hyresmodellen är inte bara en nödvändig och egentligen alltför senkommen förändring på bostadsmarknaden. Det är också ett av de liberala flaggskeppen i januariöverenskommelsen: faktiskt ett av de viktigaste argumenten för att Stefan Löfven (S) skulle släppas fram som statsminister. Hur motiverar man ett sådant samarbete om man inte ens får igenom relativt försiktiga förändringar på viktiga områden?
Än är dock inte loppet kört. Om januaripartierna kommer överens inom den närmaste tiden kan lagändringar möjligen vara klara till årsskiftet 2021/22, eller till sommaren 2022. Det måste C och L kämpa för att få till. Annars riskerar resultatet av januariöverenskommelsen att bli betydligt torftigare än de tänkt sig.
