Debatten följer de sedvanliga förutsägbara konfliktlinjerna: antingen är värnplikt, oavsett form, rent slaveri eller så är det även ett medel för att uppnå andra saker, som integration och social sammanhållning.
Huruvida värnplikt skulle vara ett effektivt sätt att öka Sveriges försvarsförmåga är det däremot få inom åsiktsmaskineriet som verkar ha någon uppfattning om. Inte heller är det så värst många som tagit till sig av vad den förre överbefälhavaren Sverker Göranson tydligt uttryckte: det är knappast läge att börja rota i en personalförsörjningsmodell och försvarsmaktsorganisation som precis sjösatts.
När nu den försvarspolitiska versionen av Almedalsveckan inleds, är det en ny ÖB som träder in på scenen. Det blir Micael Bydéns första riktiga offentliga framträdande efter att ha utsetts i september. Flygaren Bydén har uppenbarligen ägnat hösten och vintern åt att sätta sig in i sin nya uppgift och har hållit en låg profil.
Hur han förvaltar rollen som ÖB återstår att se. Hittills har han uppträtt precis så respektfullt som situationen kräver mot den regering som utnämnt honom. ÖB:s företrädare lyckades med konststycket att bli både folkkär och politiskt livsfarlig genom att sätta försvarsfrågan på tapeten. Sverker Göransons sluga kampanjande för både ökad medvetenhet om försvarets begränsningar och behov av ökade anslag tangerade gränsen till politisk aktivism, och fick dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (M) att irriterat snäsa av försvaret som ett särintresse.
Men om höjda försvarsanslag var Moderaternas försvarspolitiska gissel, verkar frågan om ett svenskt Nato-medlemskap vara den fråga som hemsöker Socialdemokraterna. Det är föga märkligt när Hultqvist, paradoxalt kan tyckas med tanke på hans motstånd i frågan, är den svenska försvarsminister som fört Sverige närmast försvarsorganisationen genom övningar, värdlandsavtal och samarbete. Uppenbart är att Peter Hultqvist inte vill ha en offentlig debatt om frågan – men hans gärningar talar emot hans egna argument mot Nato-medlemskap.
Som före detta lokalpolitiker är Hultqvist en pragmatiker – sakta men säkert filar dalasonen ner kanterna mellan den svenska politiska debatten och den säkerhetspolitiska verkligheten. Den långsiktiga planen verkar vara att föra Sverige så nära Nato som det bara går, så att det till slut endast finns nackdelar kvar av att inte gå med. Då finns det ingenting kvar att debattera. Sverige väntar på Socialdemokraternas kovändning i Natofrågan.
