Alla som fått någon form av vårdutbildning – och de flesta andra människor som är något så när pålästa – vet att mödomshinnor inte existerar. Att det är en patriarkal fantasi och att det är omöjligt att säga om en kvinna haft sex genom att titta på slidöppningens utseende.
Det är dessutom långt ifrån alla kvinnor som blöder första gången de har sex. Ändå lever kraven på ett blodfläckat lakan som ett bevis på brudens ärbarhet och hennes familjs heder kvar inom vissa kulturer.
För tre år sedan kunde TV4-programmet Kalla Fakta avslöja hur så kallade oskuldskontroller utfördes på vårdcentraler i flera delar av landet.
Genom att måla upp ett scenario där en ung kvinna skulle gifta sig med en man som krävde att hon var oskuld, samt använda dold kamera, kunde man visa hur läkare gick med på att göra undersökningar och skriva ut oskuldsintyg – till och med mot patientens vilja. ”Jag har gjort det hundratals gånger, på både barn och vuxna”, sa en av läkarna som var med i reportaget.
Efter avslöjandet gick Socialstyrelsen ut och slog fast att både oskuldskontroller och oskuldsintyg är oförenliga med svensk lag. Vad de däremot inte gjorde var att markera mot så kallade oskuldsoperationer.
Kanske för att man trodde att dessa inte längre förekom inom svensk sjukvård. För något drygt decennium sedan kunde vårdcentraler remittera unga kvinnor vidare till offentligt finansierade sjukhus för att ”rekonstruera mödomshinnan” – något som inte längre är möjligt.
Vad man uppenbarligen inte insåg var att oskuldsoperationer numera görs inom den privata vården. I en aktuell granskning avslöjar RFSU:s magasin Ottar att det finns flera privata kliniker specialiserade på intimkirurgi som erbjuder ingreppet.
På en av klinikerna som Ottar kontaktar anonymt erbjuds en operation inom ett par månader till en kostnad av 15 000 kronor. Kliniken lovar också att operationen kommer att utmynna i en blödning på bröllopsnatten.
På bilder på sin hemsida visar man också upp bilder på hymen imperforatus, en ovanlig missbildning där hela vaginalöppningen täcks av en hinna och insinuerar att det är en normal anatomi.
I en intervju med klinikchefen säger denna att: ”Jag tycker vi stödjer de här kvinnorna som känner en stark rädsla. Ibland kan de till och med vara rädda för att bli mördade av sina män.”
Att lura i kvinnor som lever under allvarligt hedersförtryck att det går att återställa en kroppsdel som inte existerar och dessutom ta rejält betalt för att utnyttja dessa kvinnors rädsla är naturligtvis allt annat än att stötta. Det är att gå emot allt vad god vård innebär. Det är att vända ryggen mot såväl vetenskap som skyldigheten att sätta patienten i första rummet. Det är djupt oetiskt.
När vården möter kvinnor som efterfrågar den här typen av ingrepp borde de ha en skyldighet att erbjuda stöd och korrekt information. Är det så att någon fruktar för sitt liv måste man hänvisa till polis och organisationer som arbetar för att hjälpa offer för hedersförtryck.
Socialstyrelsen bör omedelbart slå fast att oskuldsoperationer inte hör hemma inom svensk sjukvård och att sjukvårdspersonal som sysslar med sådana riskerar att mista sin yrkeslegitimation.
