Tanums kommun sålde fastigheter till Gerlesborgsskolan till långt under marknadspris för att stötta skolan. Detta berättade före detta kommunalrådet Bengt Mattson i Bohusläningen i går. År 1994 respektive 2001 gjordes de inköp som nu har gett skolan miljonvinster.
Agerandet är helt klart i en juridisk gråzon. Kommuner får stötta idrottsföreningar, kulturföreningar och många andra ändamål som på något sätt är allmännyttiga. Men enskilda medborgare eller företagare får inte otillbörligt gynnas. Frågan är hur man ska se på det faktum att kommunen sålde fastigheterna till reapris?
Ett stort problem för medborgarna är att storleken på stödet är svårt att uppskatta och därigenom inte transparent. Om medborgarna hade frågat politikerna: "Hur mycket vill och ska ni stötta Gerlesborgsskolan med?", så hade ingen kunnat ge ett bra svar – åtminstone när det gäller dessa beslut. Nu visade det sig att det blev en rejäl slant över, även med tanke på att fastigheterna har kostat i form av underhåll och investeringar under den tid skolan ägt fastigheterna.
Man kan på goda grunder fråga sig varför kommunen inte sålde till ett av mäklare beräknat marknadsvärde. En fastighetsägare har ingen skyldighet att sälja till högstbjudande, men medborgarnas tillgångar ska inte heller slumpas bort. Kommunernas tillgångar ska förvaltas väl. Det har ju visat sig att skolan skulle ha tjänat på affären, även vid inköp till dåvarande marknadsmässiga priser. Enbart det faktum att kommunen sålde till skolan och ingen annan vid dessa tillfällen hade alltså varit ett bra stöd i sig.
Det är nog ingen som inte unnar Gerlesborgsskolan stöd och ekonomiskt långsiktiga förutsättningar. Men hur behjärtansvärda ändamålen än är det ur demokratisk och ekonomisk synvinkel bäst om alla spelar enligt regelboken.
