Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

STOCKHOLM 2012-08-30Bokstäver och klocka på vägg i klassrum. Foto: Lars Pehrson / SvD / SCANPIX / Kod 30152
Kampen om tiden. Tidstjuvarna i skolan måste bort för att fler elever ska kunna nå behörighet till gymnasiet. Bild: Lars Pehrson / SvD / TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Stoppa tidstjuvarna i skolan

Det är dags att utreda frågan om tre terminer i skolan.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

I barnboksklassikern "Momo eller kampen om tiden" finns det små gråa herrar, som stjäl människornas tid. Tidstjuvarna skapar jäkt, stress och otrevnad för folk, som inte längre hinner med någonting. Inte heller förstår de vad all tid har tagit vägen.

Samma sak är lätt att fråga sig när man tittar på den svenska skolan. Regelbundet hörs krav på ökat antal undervisningstimmar i vissa ämnen, för att höja resultaten, ofta utan att det specificeras om de ska tas från andra ämnen eller om timplanen som helhet ska utökas.

Nyligen lämnade en statlig utredning över sitt betänkande till utbildningsminister Anna Ekström (S), med förslag på olika insatser för de elever som riskerar att lämna grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Överlag innebär de insatser som utredningen tittat på att det skjuts till fler timmar, främst i kärnämnena, i form av läxhjälp, lovskola och anpassade timplaner.

Som utredarna påpekar finns det två målgrupper för förslagen, med rätt olika förutsättningar. För nyanlända, som gått kort tid i svensk skola, finns det goda skäl att erbjuda fler timmar så att de har större chans att komma ikapp. Då är det allra främst undervisning i svenska språket som behövs.

Men vad gäller de elever som gått i svenska skolan, fast som sackat efter längs vägen och i nionde klass helt enkelt inte har de kunskaper som krävs, framstår fler undervisningstimmar mest som ett plåster på ett brutet ben. Efter att för få åtgärder satts in under en haltande skolgång blir högstadiet en kamp mot klockan för att försöka klara behörighet, ofta med minsta möjliga marginal. Det är ett svek.

Att problemet i svensk skola skulle vara för få antal undervisningstimmar är ytterst tveksamt. Jämfört med Finland, som ofta lyfts för sina höga skolresultat, så tillbringar svenska elever faktiskt mer tid i klassrummet. Att lägga till mer tid lär inte höja resultaten, om man inte rår på de tidstjuvar och systemfel som finns i skolan.

Svenska lärare jobbar fler timmar i veckan, men lägger färre av dem på att faktiskt undervisa jämfört med lärare i andra OECD-länder. Det är ett problem. Lärare är utbildade för att undervisa, men har fått allt fler arbetsuppgifter utöver själva kärnuppdraget. Fick de avlastning av andra yrkesroller i skolan, såsom lärarassistenter, skulle dyrbar tid kunna nyttjas bättre.

Även dålig studiero, som skapar sämre koncentration, slösar bort mycket tid. För stora klasser, där läraren får mindre tid att lägga på varje enskild elev, är också problematiskt.

Även en övergång till ett treterminssystem kan vara värt att titta på, då det finns tecken på att det långa svenska sommarlovet hämmar kunskapsutvecklingen för många barn. En sådan förändring behöver inte innebära fler undervisningsdagar, bara att dagarna fördelas annorlunda under året. Utredningen konstaterar i alla fall att det bör utredas vidare.

Förändringar i skolan tar tid. För de elever som i dag riskerar att inte nå godkänt behövs snabba åtgärder likt de utredningen föreslår. Men det kan inte vara lösningen på lång sikt. Snarare måste skolans tidstjuvar identifieras och motas bort från klassrummen.