Sedan ett par veckor har det framkommit obehagliga rapporter om den ryska delrepubliken Tjetjenien. Där pågår en systematisk utrensning av män som uppfattas som homosexuella. Hundratals, kanske tusen, har fängslats, torterats och dödats. Några ska ha begravts levande.
Den ryska hbtq-rörelsen vädjar om hjälp till alla dem som nu flyr i desperation.
Över hela världen dras rättigheterna för hbtq-personer tillbaka, innan de knappt har vunnit mark. Inte minst i Ryssland.
Sveriges regering har riktat kritik mot att Ryssland inte säkerhetsställer att mänskliga rättigheter respekteras (AB 20/4). Det är viktigt, men inte tillräckligt.
Situationen är exceptionell och RFSL har klokt pekat på att Sverige behöver se till att ge skyddsvisum åt dem som lever i Tjetjenien under hot (AB 14/7). Än så länge har regeringen inte agerat.
I längden behöver Sverige även sätta press på EU att hbtq-personer ska ingå bland kvotflyktingar. De asylreformer som EU förbereder riskerar att allvarligt försvåra för dem som är hbtq-personer. Detta bland annat då man inte vill att flyktingar ska kunna ange nya flyktingskäl efter att de flytt från sitt ursprungsland. Men hos hbtq-personer är det vanligt att komma ut med sin sexuella läggning eller könsidentitet först när man når EU.
Kvotflyktingsystem är positivt då det öppnar legala flyktvägar, men om hbtq-personer inte väljs ut bland dem försvåras deras flyktmöjligheter kraftigt.
Migrationsverkets handläggare behöver även de ökad förståelse för att många som har flytt på grund av sin sexuella läggning är så vana vid att det anses vara något felaktigt, eller till och med illegalt, att de i ett första skede inte vågar uppge detta direkt.
Om Sverige verkligen är ett land som står upp för att minoriteter ska få leva fritt behövs kraftfullt agerande och det snarast. Att vi i Europa ser vad många beskriver som koncentrationsläger för hbtq-personer får inte blundas för.
