Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Arbetssökande. Många utsatta grupper har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, trots att konjunkturen är god. Bild: Jessica Gow/TT

Sverige behöver en plan för nästa lågkonjunktur

Joakim Broman: Systematiska åtgärder behövs för flera områden i ekonomin.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Sverige behöver en affärsplan, skriver analytikern Henrik Mitelman i Dagens industri (6/6). Han pekar ut integrationen, brottsligheten och den svaga kronkursen som problem som behöver systematiska åtgärder, och att lösningarna regelbundet måste följas upp.

Det är inte svårt att hålla med. Den stigande kriminaliteten är i kombination med polisens bristande resurser – och fler som lämnar polisyrket – en stor utmaning som det inte finns några politiska genvägar förbi. Detsamma gäller integrationen, ett område där regeringen och Centerpartiet/Liberalerna förvisso är överens om ett antal reformer som troligen kan göra situationen bättre.

Kronkursen kan verka som ett liknande problem som behöver riktade åtgärder, men det är mer troligt att vår svaga valuta snarare är ett symptom på djupare problem i ekonomin. Tudelningen på arbetsmarknaden, där unga utan gymnasieutbildning och personer med utländsk bakgrund har svårt att ta sig in, är ett av dem. Att svenska företag inte har bättre produktivitetsutveckling ett annat, något som till stor del tycks bero på att kostnader för löner, löneskatter och sociala avgifter stigit.

Någon kan invända att det trots allt går hyggligt för Sverige. Trots låg tillväxt per capita ser många indikatorer rätt bra ut. Såväl BNP-tillväxten som investeringarna pekar åt rätt håll. Det är dock viktigt att komma ihåg att vi sannolikt befinner oss på toppen av en högkonjunktur. Att man kan se sådana djupgående problem trots att ekonomin borde gå för fullt är i sig oroande.

Det betyder också att en lågkonjunktur, eller ännu värre en kris, kommer att förvärra situationen drastiskt. Mats Persson, riksdagsledamot för Liberalerna, visade exempelvis i en rapport häromåret att de grupper som redan nu har svårt att få jobb i genomsnitt tappar nio procentenheter mellan konjunkturtoppen och -botten. Om det händer även nästa gång innebär det att ytterligare 250 000 människor kommer att bli arbetslösa – att jämföra med dagens totala arbetslöshet på runt 340 000 personer.

Ett annat sätt att se på det är alltså att arbetslösheten i utsatta grupper redan idag är alarmerande hög med tanke på konjunkturläget. Om vi inte genomfört nödvändiga reformer innan nästa långvariga lågkonjunktur kommer Sverige att stå inför verkligt allvarliga problem.

Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna stakar visserligen ut en del bra förändringar. Men innan vi vet hur långtgående reformerna blir i fråga om exempelvis arbetsrätten är det svårt att säga om det räcker. Den utlovade skattereformen lovar många goda effekter, men finansminister Magdalena Andersson (S) har låtit meddela att skattetrycket totalt inte kommer att sänkas. Därmed finns inga garantier för att företagens konkurrenskraft förbättras kraftigt.

Om Socialdemokraterna planerar att hålla emot på fler områden, och vattna ur de förslag som C och L drivit igenom i “JÖK:en”, lär resultatet bli detsamma: stagnation istället för tillväxt, och riktigt svaga förutsättningar inför en annalkande lågkonjunktur.