Women gather to demand their rights under the Taliban rule during a protest in Kabul, Afghanistan, Saturday, Sept. 4, 2021. The Taliban have promised an inclusive government and a more moderate form of Islamic rule than when they last ruled the country from 1996 to 2001. But many Afghans, especially women, are deeply skeptical and fear a rollback of rights gained over the last two decades. (AP Photo/Kathy Gannon)  XRG102
Kvinnor protesterar i Kabul den 4 september mot det nya talibanstyret. Bild: Kathy Gannon

Karl af Geijerstam: Tillbaka på talibanruta ett

20 år efter 11 september-attackerna är USA ute ur Afghanistan och talibanerna styr återigen i Kabul.

ANNONS

Dokumentären på SVT där terrorattackerna den 11 september skildras genom inspelade band från flygledartrafiken den dagen, visar ett samhälle som överraskades totalt. Ingen kunde förstå vad som var på gång innan det var för sent. Fyra hela planbesättningar dog. Tusentals anställda som arbetade i och omkring World Trade Center dog. Poliser, brandmän och sjukvårdsarbetare som överlevde attackerna drabbades av svåra hälsoproblem på grund av rök, damm och giftiga gaser. Allt detta har skildrats i en lång rad böcker, filmer och dokumentärer.

USA svarade snabbt. Afghanistan invaderades i jakt på Usama Bin Ladin. Jakten blev resultatlös, men talibanstyret försvann. Först tio år senare lyckade USA hitta och likvidera Usama Bin Ladin i staden Abbotabad i Pakistan. Ytterligare tio år senare har nu USA lämnat Afghanistan under kaosartade former och talibanstyret kom tillbaka snabbare än någon kunnat ana.

ANNONS

Det förtjänar att påpekas att islamisternas terrordåd och Islamiska Statens kortlivade välde inte var eller är segrar för islam som religion. Tvärtom kan islamisterna betecknas som sin egen religions värsta fiende. Varje terrordåd kastar en skugga på de miljarder anhängare av islam som utövar sin religion fredligt. Attackerna på Bataclan i Paris göder hat som sprids på internet och triggar en attack som den mot moskén i Christchurch. Extrema idéer som hyllar våld och död drabbar helt vanliga, fredliga människor. Terrorns offer är alltid de oskyldiga, det är tyvärr terrorns affärsidé.

Vi människor har en tendens att skydda oss mot de hot och risker vi har upplevt och känner till. Terrorattentat likt den 11 september kommer förmodligen inte att ske igen. Säkerhetskontrollerna av flygpassagerare har ökat, möjligheterna att övervaka och identifiera människor har på gott och ont ökat rejält. Nästa terrorattack kommer också att bli en överraskning, likt den 11 september, men på något helt annorlunda sätt.

Det är lätt att säga att vi ska vara beredda på det oväntade, men det är mycket svårare i praktiken. De som ska skydda oss, polis, militär och underrättelsetjänst har en mycket svårare verklighet med många små diffusa hot. Vi vet tyvärr av bitter erfarenhet hur ensamma män som radikaliseras på internet plötsligt en dag kan bestämma sig för att börja mörda oskyldiga människor. Två exempel är Taimour Abdulwahab (bombådet i Stockholm 2010) och Anton Lundin Pettersson (Skolattacken i Trollhättan 2015).

ANNONS

För två decennier sedan var USA en global hegemon, den ojämförligt största ekonomiska och militära makten. Nu är Kina ikapp USA och arbetar med utsträcka sin politiska, ekonomiska och militära makt. När USA lämnar Afghanistan finns utrymme för Kina och även Ryssland att bygga allianser med talibanstyret.

Det är ännu för tidigt att se hur framtiden kommer att se ut i Afghanistan. Men det är onekligen så att just nu verkar det som att landet är tillbaka på talibanruta ett. När talibanerna styrde senast var musik, bio och dans förbjudet. De enda offentliga nöjena var avrättningar. Fredagen den 27 mars 1998 samlades 30 000 personer i Kabul för att se två mordanklagade män avrättas (källa: TT-AFP i Göteborgs-Posten 28 mars 1998). Det är en tragedi om landet kastas tillbaka till samma tillstånd igen. Så länge biståndsorganisationer som Svenska Afghanistankommittén kan verka och kvinnor demonstrerar på gatorna i Kabul finns det ändå visst hopp. Men för hur länge?

ANNONS