Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Vägval. Vilken typ av land ska Storbritannien vara, är frågan som väljarna ställer inför folkomröstningen på torsdag.

Svend Dahl: Tillbaka till landet som inte finns kvar

Ledare: Vilket land ska Storbritannien vara?

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Harwich for the Continent” brukade det heta på resebyråaffischerna som annonserade järnvägs- och färjeförbindelserna till Europa via hamnstaden två timmar nordost om London. Men i trakten kring denna historiska port till kontinenten är slaget sannolikt redan förlorat för de som vill att Storbritannien ska stanna kvar i EU.

Opinionsundersökningarna visar att EU-anhängarna framförallt är yngre välutbildade personer i storstäderna. Utträdesförespråkarna är däremot äldre – majoriteten skiftar från stanna kvar till lämna vid åldern 43 år enligt opinionsinstitutet Yougov – ofta med kort utbildning och arbetaryrken. Det är en typ av väljare som det bor gott om längs den engelska östkusten.

Några mil söder om Harwich ligger Clacton-on Sea. Här har EU-motståndarna i UKIP sitt enda parlamentsmandat. Men framförallt är det en plats där tiden tycks ha stått stilla. Spelarkaderna och fish-and-chips-ställena, som ser ut precis som de alltid gjort, blir den perfekta metaforen för drömmen om återupprätta ett land som inte längre finns, genom att lämna EU.

I Clacton förenas de två grupper som bär det brittiska EU-motståndet.

Här finns de äldre och mer välbeställda väljarna, som lockas av att slippa ”Brysselbyråkrater” och talar om Storbritannien som det oberoende och isolerade öriket, som inte minst tack vare sin starka ekonomi, skulle klara sig utmärkt utan de andra.

Men i de förfallna småhusen i området Jaywick, ett stenkast från havet, bor också arbetarklassväljarna, som tröttnat på det politiska etablissemanget och framförallt ser EU-utträdet som en fråga om att stoppa invandringen.

Här läser man The Sun, tabloiden som är känd för att med sina ställningstaganden kunna avgöra val, och som i en känslosvallande ledare i förra veckan uppmanade sina läsare att bygga vidare på Storbritanniens ”ärorika historia” och rösta ut landet ur EU.

Med bara några dagar kvar till folkomröstningen den 23 juni har stödet för Brexit skjutit i höjden, och paniken börjar att infinna sig bland EU-anhängarna. Finansministern hotade häromdagen med omedelbara skattehöjningar och nedskärningar i vården om britterna röstar för att lämna. Men den typen av budskap kommer inte att hjälpa EU-vännerna.

För frågan som gång på gång återkommer i de politiska samtalen handlar snarare om vilket land Storbritannien ska vara. För många står valet mellan att bevara en närmast mytologisk idé om den brittiska kulturen eller fullt ut omfamna globaliseringen. En konflikt som framstår som minst sagt motsägelsefull i ett land som sedan länge symboliserar både globalisering och mångkultur.

Tåget från London stannar fortfarande några meter från färjeterminalen i Harwich där ett fartyg väntar på att ta passagerarna till Hoek van Holland. Det är länge sedan rutten trafikerades av de brittiska statsjärnvägarnas färjor. Att det i dag är ett svenskt företag, Stena Line, som driver denna länk till kontinenten blir i det lilla en symbol för hur verkligheten sprungit ifrån de nationella projekten.