Tillsätt en kriskommission för vapenägarna

Polisen förlorade nyligen det så kallade Strömmålet i Högsta domstolen – en uppmärksammad juridisk process där en seger för polisen hade minskat skytteklubbars självständighet. Trots att deras linje saknade lagstöd ser polisens aktivism inte ut att upphöra.

Förhållandet mellan det offentliga Sverige och vapenägare är ansträngt. Inget parti har gått till val på att skapa dagens situation. Ingen politiker vill heller riktigt ta ansvar för den. Spridda löften om bättringar görs från fackpolitiker i de olika riksdagsgrupperna, men lite händer.

Problemen för vapenägare gäller allt från sådant som vapentyp, storlek på vapengarderoben, ljuddämpare, ammunition och kikarsikten.

Sammantaget blir situationen ohållbar med potentiellt stora konsekvenser för de många nyttorna från en stark skyttekultur. Tänk bara hur torkan hade slagit om viltbestånden inte varit föremål för en omfattande ideell viltvård.

Önskar då politikerna detta för landets skyttar? Svaret måste vara nej. Precis som inom flera andra politikområden har summan av en mängd bestämmelser som sedda för sig själva framstår som relativt harmlösa blivit för stor.

Men krånglet och osäkerheten beror inte bara på de folkvalda. Utmärkande för vapenfrågorna inom svensk politik är nämligen de täta larmen om myndighetsaktivism.

I vardagen tar denna farhåga sig uttryck i de stora regionala skillnaderna i handläggning av licensärenden. Men myndighetsaktivismens främsta symbol är polisens buffliga och idoga rättsprocesser mot enskilda vapenägare.

Veckor efter att polisen förlorat en process i Högsta förvaltningsdomstolen, Strömmålet, meddelade polisen att de valt att överklaga Tikkamålet – en process om licensgivningen till en repeterstudsare med vikbar kolv. Inget i vapenlagstiftningen ger stöd för att myndigheter här kan ge avslag på en licensansökan baserat på kolvens utformning eller vapnets utseende. Ändå sker det regelmässigt.

I en ny rapport från Linköpings universitet kommer professor Stefan Holgersson fram till att det inom polisen finns en utbredd inställning att inte behöva rätta sig efter lagen. Det tar sig uttryck vid begäran om allmänna handlingar och vid uppvisande av opartiskhet i flera delar av verksamheten: däribland vid licensärenden.

I rapporten föreslår Stefan Holgersson förändringar på myndighetsnivå vad gäller sådant som polisens ledarskap, internrevision och kommunikationsstrategi.

Inspel av denna karaktär är utmärkta. Men vapenägarnas låga förtroende för myndighetssverige bör även leda till omprövning på politisk nivå. Trycket från regleringsmängden, de långa handläggningstiderna för licenser och risken för att som privatperson dras in i kostsamma rättsprocesser bör vara föremål för en kriskommission. Bara de politiker som vågar ta ansvar och visa ledarskap kommer att kunna reparera skadan av den uppkomna situationen.

Joakim Rönnbäck