Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

PAJALA  2016-02-25Vägmärke vid Torne älv utanför Pajala, Tornedalen     Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT / Kod 10078** OUT DN, Dagens Industri (även arkiv)  ** Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
PAJALA 2016-02-25Vägmärke vid Torne älv utanför Pajala, Tornedalen Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT / Kod 10078** OUT DN, Dagens Industri (även arkiv) ** Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Tornedalingarna förtjänar en ordentlig ursäkt

Rasbiologin och den aggressiva försvenskningspolitiken gentemot minoritetsfolk är mörka inslag i Sveriges historia.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

I Tornedalen reser just nu en sannings- och försoningskommission runt, för att samla in vittnesmål om övergrepp mot tornedalingar. Syftet är att tydligt kartlägga vad som hänt – och i vilken utsträckning – och komma med lämpliga åtgärder för att stärka förtroendet mellan minoritetsfolket och den svenska staten. En liknande kommission för Sveriges samer är också på gång.

I Tornedalen handlar det bland annat om skallmätningar, utförda av Statens institut för rasbiologi. Enligt förstudien som gjorts pågick mätningarna så sent som 1952, och utfördes på barn under skoltid. Även de hårda bestraffningar som förekom för de barn som pratade meänkieli under skoltid ska kartläggas.

Rasbiologin och den aggressiva försvenskningspolitiken gentemot minoritetsfolk är mörka inslag i Sveriges historia. Men hur kan ett land ens gå till väga för att sona sitt förflutna?

Redan nu har Bengt Niska – styrelseledamot för Tornedalingarnas riksförbund och föredetta riksdagsledamot (S) – krävt att svenska staten ska be tornedalingarna om ursäkt för övergreppen. Liknande ursäkter har i Sverige framförts till de som utsatts för tvångssterilisering och de som utsatts för vanvård i fosterhem eller på barnhem – då även med ekonomisk kompensation för de drabbade.

På ett firande av den internationella urfolksdagen 1998 bad dåvarande jordbruks- och sameministern Annika Åhnberg (S) om ursäkt till Sveriges samer. Det är enda gången en sådan ursäkt yttrats till en minoritetsbefolkning i Sverige – och efterhand har ministern sagt att hon inte hade regeringen i ryggen när hon gjorde uttalandet. Ursäkten från resten av regeringen, som hon utlovade, uteblev.

För att en ursäkt ska hålla måste den vara mer genomtänkt och väl genomförd än så. En ursäkt från staten kan inte vara hastig och dåligt förankrad. Sanningskommissioner är istället en mer genomtänkt väg framåt – där en systematisk insamling av vittnesmål ligger till grund för en eventuell ursäkt, istället för en enskild ministerns välvilja.

Vad kommissionens arbete mynnar ut i återstår att se. Förtryck och förlusten av sitt språk eller kultur är svårt att be om ursäkt för eller ens kompensera. Samtidigt är det värt att försöka – främst eftersom många av offren faktiskt inte är historia, utan fortfarande lever. En ursäkt från staten kan vara ett första steg för att ge en grupp upprättelse. Förutsättningen är dock att den görs på rätt sätt, att den är förankrad och genuin. Annars är risken att vi bara försöker städa undan historien, istället för att göra upp med den.