Vid den här tiden för ett år sedan var flygskam högsta mode. Socialdemokraterna argumenterade för ännu en höjning av flygskatten, en nedläggning av Bromma flygplats och att inrikesflyget till stora delar borde ersättas med tåg. Regeringskollegorna i Miljöpartiet gick ännu längre och propsade på en rad åtgärder för att i så stor utsträckning som möjligt minimera den ur de grönas synvinkel förhatliga flygtrafiken.
Längst gick Grön ungdom som vid Miljöpartiets kongress ville införa förbud mot reklam och bonusprogram för flygresor samt även ett totalstopp för inrikesflyg mellan landets storstäder. Idéer som bland annat Karin Svensson Smith, sammankallande i Miljöpartiets klimatpolitiska nätverk och Lorentz Tovatt, klimatpolitisk talesperson i riksdagen ansåg var intressanta och värda att titta närmare på. (Även om Tovatt i en intervju i Sveriges radio 11/3-19 menade att förbud var väl radikalt ”här och nu”.)
Men det var då. Nu är det andra ljud i skällan. Häromdagen meddelade infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) att regeringen fattat beslut om att införa en temporär allmän trafikplikt på ett antal flyglinjer efter att flera av de flygbolag som trafikerar svenska flygplatser drabbats hårt av coronakrisen. 105 miljoner kronor skall i ett första steg garantera att hålla planen till bland annat Gotland och Norrland i luften. “Vi tar ytterligare ett steg för att säkra samhällsviktiga transporter”, sade Eneroth i Aftonbladet (6/4).
Plötsligt var alltså tåg- och båttrafik ingen rimlig lösning i alla lägen, och till och med de gröna tvingades tillstå att flyget i hög grad bidrar till samhällsnytta.
Förhoppningsvis kan den situation vi nu befinner oss i få de makthavare som ropar efter en återgång till 1920-talets transport- och reseideal, att förstå att saker och ting är betydligt mer komplicerade än de kan verka på ytan. Nu ser vi klart och tydligt vad som händer om människor inte längre rör sig över längre sträckor. Det drabbar hela näringslivet. Det drabbar restauranger, hotell och butiker. Det drabbar kultursektorn och besöksnäringen. Och i förlängningen drabbar det vård, skola och omsorg eftersom skatteintäkterna sjunker.
Den dag vi är ute på andra sidan av Covid-19 och livet börjar återgå till det normala bör det vara med en ny ödmjukhet inför flygtrafiken, inför människors behov och möjligheter att resa och inför betydelsen det har för Sverige och Europa. De enda som bör känna skam när den dagen kommer är de som fortfarande hänger kvar i dåtiden, så som den såg ut våren 2019.
