Jämställdhet. Att kvinnor ska bemötas med samma respekt som män av vården är en lika viktig jämställdhetsfråga som lika lön.
Jämställdhet. Att kvinnor ska bemötas med samma respekt som män av vården är en lika viktig jämställdhetsfråga som lika lön.

Vården måste ta kvinnors smärta på allvar

Malin Lernfelt: "Vi måste börja snacka om hur det känns när en kvinna har riktigt ont"

ANNONS
|

Det är över 20 år sedan skådespelaren Roland Jansson satt i en reklamfilm och uttalade den numera klassiska frasen ”ni tjejer snackar om att föda barn men ni skulle veta hur det känns, när en kille är riktigt förkyld”. Det är humor, men som alltid när det kommer till komik som fastnar, innehåller den ett korn av sanning.

För det finns i vårt samhälle en differentierad syn på kvinnors och mäns sjukdomssymptom, inte minst när det kommer till smärta. Kvinnor socialiseras in i att acceptera och uthärda att det gör ont. Att saker som migrän, mensvärk, förlossningssmärta, ryggvärk och ischias är en del av livet. Och när det tar stopp och de inte uthärdar längre, möts de ofta av oförståelse och motstånd.

ANNONS

Bland vårdpersonal finns till och med en särskild beteckning på kvinnor som söker hjälp för olika typer av smärtproblematik vilken inte omedelbart kan härledas till självklara diagnoser som brutet ben eller cancer: SVBK, sveda-, värk- och brännkärring. Förr kunde detta nedlåtande epitet dyka upp i journaler. Så inte längre, men uttrycket lever kvar. Det gör även synen på kvinnor som söker hjälp för mer eller mindre diffusa smärtor som ett problem som bör hanteras av psykiatrin, eller inte alls.

Journalisten Agnes Arpi har under flera år följt och skrivit om den fullständigt horribla situation som råder. I en text i GT (7/3 -2015) beskriver hon det bemötande kvinnor med endometrios, en ibland svårdiagnostiserad sjukdom som innebär att livmoderslemhinnan bildar härdar och cystor som blöder, ofta får: ”De vittnar om att de i mötet med vården får höra saker som ‘lite mensvärk är normalt’, att de ljuger för att få ut tabletter eller har psykiska problem. Man kan kräkas och svimma av smärta, men ändå bemötas som att man bara är gnällig.”

I en annan text i Metro (26/1 -17) lyfter Arpi fram hur olika läkare föreslår avslappning, alternativmedicin, psykologhjälp eller rätt och slätt acceptans när det gör så ont att tårarna rinner.

ANNONS

Det är oacceptabelt. Kvinnor ska mötas med samma respekt och förståelse som män inom vården. Att deras symptom tas på allvar är en minst lika viktig jämställdhetsfråga som lika lön för lika arbete och samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i övrigt. Ingen som har så ont att hon gråter skall behöva höra att hon inbillar sig eller att det bara är att acceptera smärtan trots att det ens gjorts några seriösa försök att utreda eller behandla.

Länge var män norm inom medicinsk forskning. Det är tack och lov på väg att förändras. Men parallellt med ökade kunskaper om kvinnors symptom och reaktioner på behandling måste det ske en attitydförändring, såväl inom sjukvården som i det omgivande samhället. Vi måste börja snacka om hur det känns när en kvinna har riktigt ont och att acceptans inte är rätt behandlingsmetod.

ANNONS