Vänsterpartiet vill ha en misstroendeomröstning i riksdagen om Stefan Löfven som statsminister. Det meddelade Nooshi Dadgostar på torsdagsförmiddagen. Nu har SD, M och KD meddelat att partiet stöder V.
Problemet för Vänsterpartiet är att partiet vill ha en sakpolitisk seger där M och KD vill se Vänsterpartiets nederlag. M och KD vill inte förskjuta politiken åt vänster.
Ett annat problem är också att det inte finns något regeringsförslag att underkänna. Än så länge finns bara ett utredningsförslag som regeringen formellt inte har tagit ställning till än. Misstroendeomröstningen är det starkaste instrumentet som riksdagen har gentemot regeringen. Man kan begära att en sådan är sakligt grundad. Men i det här fallet har inte regeringen eller något enskilt statsråd fattat något beslut i sakfrågan.
En regering i mitten kan söka stöd både till vänster och till höger. Vänsterpartiet vill naturligtvis protestera varje gång stödet söks till höger. Sanningen är emellertid att Vänsterpartiet förlorade inflytande över både LAS och hyreslagstiftningen när Januariavtalet skrevs. Det insåg nog Jonas Sjöstedt innerst inne. Januariavtalets genomförande är nödvändigt för Centerpartiets stöd (och tidigare även Liberalernas). Utan avtalet: inget stöd, ingen socialdemokratiskt ledd regering.
Vänsterpartiet verka sakna en plan för vad som ska hända efter en misstroendeomröstning. Det verkar också helt osannolikt att Ulf Kristersson skulle avsätta regeringen Löfven utan att ha en plan för att själv bli statsminister. Risken (eller chansen) att Stefan Löfven lyckas bilda ett regeringsunderlag igen är fortfarande stor. Ulf Kristerssons vilja att bjuda Vänsterpartiet på en seger är nog minimal om han inte kan säkra segern själv. Har Kristersson en bättre plan? Det återstår att se. Nu är bollen hos Stefan Löfven.
