Varför får skolvåldet fortsätta öka?

Joakim Broman: Utvecklingen måste vändas

ANNONS

Ledare 14 november. 16-åriga elever som inte förstår skillnaden mellan olika skiljetecken. Demonstrativt motstånd mot försöken att bedriva undervisning. Och framför allt: plötsligt och återkommande våld, både mellan elever och riktat mot läraren. Debattören Fredrik Segerfeldts debattartikel i Dagens Samhälle (8/11), där han berättar om sina upplevelser som lärarvikarie, är skakande.

Tyvärr är det inte särskilt förvånande. Segerfeldts vittnesmål är inte främst användbart som bevis, utan som illustration till den utveckling som redan tidigare varit känd. Dit hör svenska elevers bristande läsförståelse, och andra rent kunskapsmässiga problem.

Mest allvarligt är det faktum att ordningsproblemen och våldet i skolan fortsätter att öka. Statistik från Arbetsmiljöverket visar att antalet anmälningar om fysiskt våld i skolan dubblerades mellan 2012 och 2017. Antalet anmälningar som handlade om kränkande behandling ökade med 17 procent från året innan. Även vad gäller ordningsaspekter som inte handlar om våld presterar Sverige dåligt. Den internationella PISA-undersökningen har bland annat visat att Sverige ligger under genomsnittet både vad gäller sen ankomst och allmän studiero.

ANNONS

Sammantaget har dessa problem lett till en arbetsmiljö som fått många lärare att lämna yrket, och som med säkerhet bidragit till de dåliga kunskapsresultaten. Problemen har också varit kända under många år. Ändå fortsätter de att öka.

Att lösa dem är varken något som låter sig göras med en enkel reform, eller genom att kasta mer pengar över skolorna. Problemen har byggts upp under lång tid och kommer att ta tid att lösa.

Det finns dock positiva exempel, och de visar att problemen kräver ett större grepp. Jan Jönsson, tidigare rektor för Karsby International School i Stockholmsförorten Norsborg, numera socialborgarråd för Liberalerna i Stockholm, fick stopp det stegrande våldet. Hamid Zafar har på ett motsvarande sätt vänt både vålds- och kunskapsutvecklingen på Sjumilaskolan i Göteborgsförorten Biskopsgården.

I båda fallen handlar det om tydligt ledarskap, nolltolerans mot våld, tydliga regler om allt från skadegörelse till mobiltelefoner, och framför allt en synlig och engagerad skolledning.

Sådana rektorer är lätt att önska sig, men verkar svårare att få tag i. Som Ann-Charlotte Marteus skrev i Expressen när Skolkommissionen släppte ett av sina delbetänkanden 2016 anser inte ens flertalet av landets rektorer att skolk och sen ankomst var ett hinder för elevernas lärande. Då är det inte heller så förvånande att sådant tillåts förekomma, eller åtminstone inte renderar tillräckliga reaktioner, på många skolor.

ANNONS

Även om det inte finns några enkla lösningar måste debatten om ordningsproblem och våldet i skolan skruvas upp, och fler förslag upp på bordet. Tills vidare framstår Liberalernas idé om en ordningskommission, som ska utreda orsaker till och åtgärder för problemen, som en väg framåt. Klart är att utvecklingen måste vändas. Skolan måste vara en trygg plats för alla Sveriges elever.

Länkar:

Ökat våld:

Segerfeldt:

Jan Jönsson:

Hamid Zafar:

Marteus:

ANNONS