Inför folkomröstningen om Storbritanniens EU-medlemskap spred brexit-anhängare en bild på Sveriges tidigare utrikesminister Anna Lindh. En bildtext sade att utrikesministern hade blivit mördad några dagar innan Sveriges folkomröstning om EMU och därför hade svenskarna känt sig tvingade att införa euron.
De flesta i Sverige vet att detta inte är sant. Vi handlar alltjämt med kronan och Riksbanken bestämmer fortfarande över ränteläget. Ändå fick bilden ett genomslag i brexit-kampanjen.
Det är svårt att navigera bland lögner, felaktigheter och fakta när informationsutbudet på nätet är i det närmaste oändligt. När det finns en stor efterfrågan på snabb information får källgranskning stå tillbaka för bristen på impulskontroll.
Men det handlar inte bara om att granska det du läser, utan även det du inte får tillgång till att läsa. Om du exempelvis googlar på ”Vad kostar invandringen?” påverkas resultaten beroende på din tidigare sökhistorik.
Algoritmer styr i stor utsträckning det offentliga samtalet och förstärker befintliga uppfattningar.
I takt med att fler medborgare undviker traditionella nyhetsmedier aktualiseras behovet av modern källkritik och kritiskt granskande. Det menade nyligen demokratiutredaren Olle Wästberg i en debattartikel i Svenska Dagbladet (11/7). Han argumenterade där för att skolan måste ta ett större ansvar i att utbilda unga i källkritik.
Att åsikterna om verkligheten skiljer sig är en sak, men mer allvarligt är om vi baserar våra åsikter på parallella verklighetsbeskrivningar.
Samtidigt är den faktaresistens som breder ut sig är ett allvarligt hot.
I den bästa av världar blir den digitala offentligheten ett fantastiskt forum för fördjupad dialog och kunskapsinhämtning. I sämsta fall blir den en förljugen plats där konspirationsteorier flödar och där ingen blir hörd. För att det förstnämnda ska bli verklighet krävs en gemensam kraftansträngning.
