Är Cristiano Ronaldo en våldtäktsman? Det tyska veckomagasinet Der Spiegels reportage om att den portugisiske fotbollsstjärnan våldtagit en kvinna på ett hotellrum i Las Vegas 2009 publicerades redan under 2017, men har uppmärksammats på allvar först de senaste veckorna, efter att tidningen följt upp med fler avslöjanden.
Cristiano Ronaldo är ingen vanlig person. Den globala uppmärksamheten, lyxmiljöerna, sponsorpengarna, allt är långt ifrån vanliga människors vardag.
Ändå är det mycket i fallet som påminner om en typisk våldtäkt. Till exempel det faktum att Cristiano Ronaldo inte själv verkar anse att det handlar om en våldtäkt. Han erkänner visserligen att kvinnan sagt nej och bett honom sluta upprepade gånger, men säger i nästa andetag att hon “gjorde sig tillgänglig”.
Om det Ronaldo säger till sina advokater stämmer är det ett solklart fall av våldtäkt. Ändå verkar han tycka att han är oskyldig. Hur går det ihop?
Ett svar kan finnas i synen på vad som utgör en våldtäkt. Som Sexualbrottskommittén skrev i sin statliga utredning 2016 är uppfattningen om vad som är en “riktig” våldtäkt omgivet av åsikter och fördomar. Idén tycks vara att en våldtäkt alltid innebär våld, hot eller överfall, att den begås utomhus och av en okänd gärningsman. Men enligt Brottsförebyggande rådet begås 85 procent av brotten inomhus, och det vanliga är att gärningsmannen är någon som offret känner eller är bekant med (Brå kortanalys 9/2015). Våld eller hot är förstås inte heller en nödvändighet för att övergreppet ska betraktas som en våldtäkt i juridisk mening.
Denna skillnad mellan vad lagen säger och folks uppfattningar om vad som är en våldtäkt skapar ett antal problem. Det kan få följden att varken gärningsman eller brottsoffer inser allvaret i en händelse. Brottet kanske inte anmäls, och brottsoffret kanske inte får det stöd han eller hon behöver. Som Sexualbrottskommittén skriver skapar det också svårigheter att få den som dömts att acceptera domen, vilket förklarar varför våldtäktsdömda personer i betydligt lägre utsträckning än vid andra brottstyper erkänner brottet.
Utanför rättsstatens salar kan man också föreställa sig att det sänker tröskeln till övergrepp, och gör det svårare att skapa medvetenhet om dem.
Enklare uttryckt: hur ska vi få unga killar att begå färre våldtäkter om samma killar inte förstår vad som är en våldtäkt?
Sexualbrottskommittén föreslog att begreppet våldtäkt helt enkelt skulle avskaffas och ersättas med en skala av begreppen “sexuellt övergrepp” och “sexuellt tvång”. Det kritiserades av bland annat Sveriges kvinnojourer för att urvattna och trivialisera brotten (Aftonbladet 1/2 -17).
Det är förstås en risk. Men den måste vägas mot risken att en mängd våldtäkter begås utan att varken förövare eller offer inser vad som hänt – som i Ronaldofallet. Och mot risken att inga informationsinsatser kan förändra uppfattningen om vad som är “en riktig våldtäkt”.
